Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
att de bankade på ytterdörren. Nu fanns ingen tid att förlora. Några av hans vänner uppehöll
soldaterna vid dörren, medan andra hjälpte reformatorn att klättra ut genom ett fönster. Han
skyndade sig till utkanten av staden. Här sökte han sin tillflykt till en hydda, där det bodde
en arbetare som var vänligt stämd mot Reformationen. Han fick värdens kläder på sig, tog
en hacka över axeln och vandrade vidare. Han reste söderut och fann åter tillflykt i
Margaretas landområde. (Se D’Aubigné, History of the Reformation in Europe in the Time
of Calvin, band 2, kap. 30.)
Här stannade han några månader under beskydd av mäktiga vänner och fortsatte att
studera. I sitt hjärta hade han emellertid bestämt sig för att Frankrike skulle få höra
evangelium. Han kunde inte längre vara overksam. Så snart stormen hade lagt sig något,
sökte han en ny arbetsplats i Poitiers, där det fanns ett universitet och där de nya
synpunkterna redan hade blivit välvilligt mottagna. Folk av alla samhällsklasser lyssnade
med glädje till evangelium. Kalvin predikade inte offentligt utan i en väns hem, i sitt eget
rum och ibland i parkerna, där han läste det eviga livers ord för dem som ville lyssna. Då
antalet lyssnare efter en tid ökade ansåg man det säkrare att samlas utanför staden. Till
mötesplats valde de en håla i en djup klyfta som fullständigt isolerade dem. I små grupper
lämnade de staden genom olika portar och begav sig till platsen för mötet. På denna avsides
liggande plats lästes Bibeln och förklarades. Här tog protestanterna i Frankrike för första
gången del i Herrens nattvard. Från denna lilla församling utsändes flera trogna
evangelister.
Ännu en gång återvände Kalvin till Paris. Han kunde inte uppge hoppet om att
Frankrike som nation skulle ta emot Reformationen. Men han fann nästan varje dörr stängd
för sin verksamhet. Att förkunna evangelium här var detsamma som att gå till bålet. Han
bestämde sig till sist för att resa till Tyskland. Han hade inte mer än lämnat Frankrike förrän
en storm bröt lös över protestanterna. Om han hade varit där skulle den säkerligen ha dragit
honom med i den omfattande förödelsen.
Farligt angrepp
De franska reformatorerna längtade efter att deras land skulle hålla takten med
Tyskland och Schweiz. De beslöt därför att rikta ett djärvt slag mot Roms vidskepelse för att
på det sättet väcka hela nationen. Plakat som angrep mässan sattes under natten upp över
hela Frankrike. Denna nitiska men okloka aktion blev inte till nytta för Reformationen utan
kom katastrofen att drabba, inte bara dem som tog del i aktionen utan även alla dem som var
Reformationens vänner över hela landet. Den gav katolikerna det tillfälle som de länge hade
längtat efter, nämligen en förevändning för att kräva att kättarna fullständigt skulle utrotas.
Det var ju dessa som genom sin agitation satte tron i fara och störde nationens fred, sade de
156