Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
I 1.800 år fortsatte denna tjänst i den första avdelningen i helgedomen. Kristi blod
tillförsäkrar de ångrande troende förlåtelse för synd och godtagande hos Fadern. Trots detta
kvarstod deras synder ännu i himmelens böcker. Liksom det i den symboliska
tabernakeltjänsten gjordes en rening vid årets slut kommer det också, innan Kristus har
avslutat sitt återlösningsverk för människorna, att ske ett avlägsnande av synden från
helgedomen. Det är den tjänsten som började då de 2.300 dagarna utlöpte. I
överensstämmelse med profeten Daniels förutsägelse gick vår överstepräst vid den
tidpunkten in i det allraheligaste för, att utföra den sista delen av sin högtidliga gärning —
att rena helgedomen.
I forntiden överfördes folkets synder i tro på syndoffret. Genom dess blod överfördes
synderna symboliskt till den jordiska helgedomen. Så blir i det nya förbundet de ångrandes
synder genom tro lagda på Kristus och i verklig mening överförda till den himmelska
helgedomen. Den avbildliga reningen av den jordiska helgedomen gjordes genom att de
synder som vanhelgat den, avlägsnades. Så kommer den verkliga reningen av den
himmelska helgedomen att utföras genom att de synder som finns upptecknade där
avlägsnas eller utplånas. Innan detta kan ske måste det försiggå en undersökning av
böckerna, för att konstatera vem som genom omvändelse från synd och genom tro på
Kristus har fått del av hans försoning. Reningen av helgedomen förutsätter därför en
undersökning — ett domsverk. Denna handling måste äga rum innan Kristus kommer
tillbaka för att återlösa sitt folk. När han kommer har han ju sin lön med sig ”för att
vedergälla var och en efter som hans gärningar äro”. (Upp. 22: 12.)
De som följde ljuset i det profetiska ordet såg nu, att i stället för att komma tillbaka till
jorden vid slutet av de 2.300 dagarna år 1844, gick Kristus in i det allraheligaste i den
himmelska helgedomen för att där utföra sin avslutande tjänst som en förberedelse för sin
återkomst.
De förstod att syndoffret pekade fram till Kristus som ett offer och att översteprästen
var en framställning av Kristus såsom medlaren. De förstod också att bocken var en bild på
Satan, syndens upphovsman. Han måste till sist stå till ansvar för de synder som han har
förfört de ångrande troende att begå. När översteprästen i kraft av syndoffrets blod
avlägsnade synden från helgedomen lade han dem på bocken. I kraft av sitt eget blod tar
Kristus bort sitt folks synder från den himmelska helgedomen vid avslutningen av sin tjänst.
Satan får det slutliga straffet när domen blir verkställd. Bocken sändes bort till ett öde land
för att aldrig mer komma in i Israels församling. På samma sätt kommer Satan att för evigt
bli utstött från Gud och hans folk. I det slutliga utplånandet av synd och syndare kommer
han att bli utplånad för evigt.
298