Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
Sons ankomst för att återlösa människorna. Hela folket borde ha vakat och väntat, för att
kunna vara bland de första som bjöd världens Återlösare välkommen. Men vad hände? I
Betlehem måste de trötta vandrarna från Nasaret gå igenom hela den trånga gatan ut till
stadens östligaste kant. Förgäves sökte de efter en plats där de kunde finna vila och skydd
för natten. Men inga dörrar stod öppna för dem. Till slut sökte de sin tillflykt till ett uselt
skjul som var byggt för kreaturen. Där blev världens Frälsare född.
Himmelska änglar hade sett den härlighet som Guds Son hade haft hos Fadern, innan
världen blev till. Med det djupaste intresse hade de sett fram emot hans ankomst till jorden
som en händelse, fylld av den största glädje för alla människor. Änglar utsågs att förmedla
det glada budskapet till dem som var beredda att ta emot det och som med glädje skulle
omtala det för människorna över hela jorden. Kristus hade sänkt sig ned till att ta på sig
mänsklig natur. Han skulle bära en obeskrivlig börda av ångest och smärta, när han gjorde
sin själ till ett offer för synd. Men änglarna ville att den Högstes Son, även i sin förnedring,
skulle framträda inför människorna med en värdighet och en härlighet som motsvarade hans
väsen. Skulle stormännen på jorden samlas i Israels huvudstad för att hylla hans ankomst?
Skulle legioner av änglar presentera honom för den förväntansfulla församlingen?
En ängel besöker jorden för att se, hur många det är som förbereder sig för att bjuda
Jesus välkommen. Men han ser inte några tecken till att någon väntar honom. Han hör ingen
lovsång och ingen segersång över att Messias snart skall komma. Ängeln dröjer en tid över
den utvalda staden och över templet, där Gud under århundraden hade uppenbarat sig. Men
också här möter han samma likgiltighet. I prakt och stolthet frambär prästerna vanhelgade
offer i templet. Fariséerna vänder sig högröstat till folket eller beder sina högmodiga böner i
gathörnen. I de kungliga palatsen, i filosofernas kretsar och i rabbinernas skolor, överallt är
människor lika okunniga om det sällsamma som fyllt hela himmelen med glädje och
lovsång: Människornas Frälsare kommer snart till jorden.
En obekymrad och ovetande värld
Ingenting tyder på att de väntar Kristus. Inga föreberedelser görs för att ta emot livets
Furste. Förundrat står det himmelska sändebudet i begrepp att vända tillbaka till himmelen.
Då upptäcker han en skara herdar som vaktar sin hjord om natten. Under det att de stirrar
upp mot stjärnhimlen tänker de på profetian om en Messias som skall komma till jorden. De
längtar efter att detta skall uppfyllas. Här finns några som är färdiga att ta emot det
himmelska budskapet. Och plötsligt uppenbarar sig Herrens ängel och förkunnar den stora
glädjen. En överjordisk härlighet strålar ut över grässlätterna. Änglarnas oräkneliga här visar
sig. Som om glädjen var för stor för att förmedlas hit ned av en enda budbärare, stämmer en
kör av röster upp sången som en gång alla de frälsta skall sjunga: ”Ära vare Gud i höjden,
och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag.” — Luk. 2: 14.
221