Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
dem att bekänna. Synderna har sänts före dem till doms och är fullständigt utplånade. De
kan inte längre erinra sig dem.
Satan kommer många att tro, att Gud skall överse med deras otrohet i livets små ting.
Men Herren visar i sitt handlingssätt mot Jakob att han inte i något avseende kommer att
förbise eller tolerera något ont. Alla som söker urskulda sig eller dölja sina synder och
därmed tillåter att de blir stående kvar i himmelens böcker utan att ha blivit bekända och
förlåtna kommer att övervinnas av Satan. Ju mer upphöjd deras bekännelse är och ju mer
framstående ställning de innehar, dess mer avskyvärt är deras handlingssätt för Gud och
dess säkrare är den store motståndarens triumf. De som uppskjuter förberedelsen för
Herrens dag, kommer inte att få tillfälle till det under nödens tid eller vid någon senare
tidpunkt. Alla sådanas situation är hopplös.
Bekännande kristna som når fram till denna sista, fruktansvärda kamp utan att vara
beredda, kommer att bekänna sina synder under själsångest, medan de ogudaktiga gläder sig
över deras olycka. Deras bekännelse liknar Esaus och Judas’. De beklagar följden av
överträdelsen men inte dess skuld. De känner inte någon sann ånger, ingen avsky för det
onda. De erkänner sin synd av fruktan för straffet, men som Farao i gamla tider skulle de
åter trotsa himmelen, om straffdomarna skulle dras tillbaka.
Jakobs historia är också en försäkran om att Gud inte kommer att förkasta dem som
har bedragits och frestats till synd men som har vänt om till honom i uppriktig ånger. När
Satan vill förgöra dem och de befinner sig i fara, sänder Gud sina änglar för att trösta och
beskydda dem. Satans angrepp är våldsamma och hans förförelser är försåtliga. Men
Herrens ögon vilar på hans folk och hans öra lyssnar till deras rop. Deras nöd är stor,
flammorna från den brinnande ugnen tycks vara på väg att förtära dem. Men smältaren
kommer att föra dem ut ur ugnen som guld, prövat i elden. Guds kärlek till sina barn under
deras största prövning är lika stark, som den var under medgångens dagar. Men det är
nödvändigt för dem att införas i den brinnande ugnen. Den prägel världen har satt på dem
måste avlägsnas, så att de fullkomligt kan återspegla Kristi bild.
Den tid av hemsökelse och ångest som ligger framför oss kräver en tro som kan
uthärda trötthet, hunger och väntan — en tro som inte ger upp, trots att den blir hårt prövad.
Prövningstiden har getts åt alla för att de skall förbereda sig. Jakob vann seger, därför att
han var uthållig och målmedveten. Hans seger vittnar om den makt som finns i uthållig bön.
Den som håller fast vid Guds löften som Jakob, som är lika uppriktig och uthållig i bön som
han, kommer att segra som han segrade. Men de som är ovilliga att förneka sig själva, att
kämpa med Gud och att bedja länge och enträget om hans välsignelse, får den inte. Att
kämpa med Gud — hur få är det inte som vet vad det är! Hur få är det inte som så intensivt
söker Gud med alla själens krafter anspända till det yttersta! När förtvivlans vågor, som
438