Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
inget språk kan beskriva, sveper in över den bedjande, hur få är det inte då, som klänger sig
fast vid Guds löften med orubblig tro!
Tid att lära om
De som bara har svag tro står i den största fara att dras in under Satans förförande
makt och den lag som vill vägra människorna att följa sitt samvetes överbevisning. Även om
de består provet, upplever de en större ångest och modlöshet under nödens tid, därför att de
inte har lärt sig att lita på Gud. Den trosupplevelse som de tidigare har försummat att skaffa
sig tvingas de nu att tillkämpa sig under modlöshetens fruktansvärda press.
Vi borde nu söka lära känna Gud genom att lita på hans löften. Änglar skriver ned
varje uppriktig och allvarlig bön. Vi borde hellre avstå från att tillfredsställa våra
benägenheter än att försumma bön till Gud. Den största fattigdom och självförnekelse med
Guds välbehag är bättre än endast rikedom, ära, bekvämlighet och vänskap. Vi måste ta tid
till att bedja. Om vi låter våra sinnen bli helt upptagna av materiella intressen, kommer
Herren kanske att ge oss tid till bön, genom att han tar bort våra avgudar — pengar, hus och
fruktbar jord.
De unga skulle inte bli förledda till synd, om de vägrade att gå andra vägar än de, där
de kan ha Guds välsignelse med sig. Om de förkunnare som förkunnar den sista, allvarliga
varningen för världen, skulle bedja om Guds välsignelse, inte på ett kallt, likgiltigt,
oengagerat sätt utan ivrigt och i tro såsom Jakob gjorde, skulle de kunna säga: ”Jag har sett
Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat.” — 1 Mos. 32: 30. Himmelen
kommer då att betrakta dem som furstar som haft kraft att kämpa med Gud och människor.
En ”tid av nöd vars like icke har funnits”, skall snart drabba oss. Vi behöver en
upplevelse som vi nu inte har och många är för likgiltiga för att söka. Det händer ofta att
svårigheter blir mindre än vad vi fruktat, men så kommer det inte att bli ifråga om den
kommande nödens tid. Den mest livfulla skildring skulle inte kunna överdriva, hur stor och
omfattande den blir. I denna prövningens tid måste var och on stå ensam inför Gud. ”Om då
Noa, Daniel och Job”, vore i landet, ”så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren,
icke kunna rädda vare sig son eller dotter; de skulle genom sin rättfärdighet rädda allenast
sina egna liv.” — Hes. 14: 20.
Medan nu vår store överstepräst bringar försoning för oss, skulle vi söka bli
fullkomliga i Kristus. Inte ens genom en tanke kunde vår Frälsare förmås att ge efter för
frestelsens makt. I människornas hjärtan finner Satan alltid någon punkt, där han kan finna
fotfäste. Ett syndigt begär hålls vid liv. Där kan hans frestelse få insteg. Men Kristus vittnar
om sig själv: ”Denna världens furste kommer. I mig finnes intet som hör honom till.” —
Joh. 14: 30. Satan kunde inte finna någonting hos Guds Son som kunde göra det möjligt för
439