Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
möta, blev de stående stilla och stirrade på dessa krigare.” — Wylie, band 13, kap. 17. En
hemlighetsfull fruktan hade plötsligt gripit denna här. Utan att ett enda svärdsslag utdelades
upplöstes den väldiga hären. Det var som om den hade blivit splittrad och utspridd av en
osynlig makt. En hel del av dem dödades av den husitiska styrkan som förföljde de flyende.
Ett väldigt byte föll i segerherrarnas händer, så att kriget blev ett medel till att böhmarna
blev rikare i stället för fattigare.
Några få år senare proklamerades under en ny påve ett nytt korståg mot dem. Som
tidigare blev också denna gång soldater värvade från alla katolska länder i Europa. Stora
löften gavs dem som var villiga att ta del i detta farliga korståg. Varje korsfarare försäkrades
om full förlåtelse för de avskyvärdaste brott. Alla som föll i kriget fick löfte om rik lön i
himmelen. De överlevande skulle skörda rikedom och heder på valplatsen. Också nu
samlades en stor här som gick över gränsen och gjorde infall i Böhmen. De husitiska
styrkorna vek tillbaka för angriparna och drog fienden längre och längre in i landet till dess
att katolikerna ansåg segern vunnen. Men då gjorde Prokops armé halt, vände sig mot
fienden och gick fram, klar till kamp. Korstågshären, som nu upptäckte sitt fel, låg i läger
och väntade på angreppet. Då de hörde ljudet från de marscherande styrkorna och innan de
ännu kunde se husiterna greps korstågshären av panik. Furstar, generaler och meniga
soldater kastade sina vapen och flydde i alla riktningar. Förgäves sökte den påvlige legaten,
som var ledare för angreppet, att samla sina skräckslagna och upplösta styrkor. Trots sina
yttersta ansträngningar blev han själv dragen med i de flyendes massor. Nederlaget var
fullständigt. Åter föll ett väldigt byte i segerherrarnas händer.
För andra gången flydde en väldig här av modiga krigare. Det hjälpte inte att de var
utbildade och rustade för kamp. Soldater från de mäktigaste länderna i Europa led här
nederlag inför en hittills liten och svag nation. Här såg man gudomlig makt uppenbarad.
Angriparna greps av en övernaturlig fruktan. Den som tillintetgjorde Faraos härar i Röda
havet, och som drev midjaniternas härskaror på flykt framför Gideon och hans 300 man och
som på en natt utrotade den stolta, assyriska hären hade ännu en gång räckt ut sin hand för
att förlama förtryckarens makt. ”Där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt
var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam,
ja, Gud förkastade dem. — Ps. 53: 6.
Försåtlig överenskommelse
De påvliga ledarna förlorade nu tron på att kunna segra med maktmedel. I stället
började de använda sig av diplomati. En förlikning ingicks. Skenbart gav man böhmarna
religionsfrihet. Men i själva verket förråddes de i romarkyrkans våld. Böhmarna hade ställt
upp fyra punkter som förutsättning för att ingå fred med Rom. Ohindrat förkunnande av
Bibeln. Hela församlingens rätt att ta del av både brödet och vinet i nattvarden samt
77