Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
människor blev satta på prov genom att vänta Jesus vid en bestämd tidpunkt. De skulle
själva kunna se vad som fanns i deras sinnen.
Budskapet prövade och renade församlingarna. De skulle få möjlighet att visa om de
älskade denna värld eller Kristus och himmelen. De bekände att de älskade Frälsaren. Nu
skulle de bevisa sin kärlek. Var de villiga att frigöra sig från sina världsliga intressen och
sina förhoppningar och hälsa sin Herres ankomst med glädje? Avsikten med budskapet var
att göra det möjligt för dem att se sitt eget andliga tillstånd. Det var ett nådens budskap för
att väcka dem till att söka Herren i ånger och ödmjukhet.
Men även besvikelsen, som orsakades av att de hade missförstått budskapet, skulle ge
dem något av värde. Det skulle pröva dem som bekände sig tro på budskapet. Skulle de,
efter det att de hade blivit besvikna, obetänksamt förkasta sin upplevelse och uppge sin tillit
till Guds ord? Eller skulle de i ödmjukhet och bön söka finna var felet låg och söka förstå
betydelsen av profetian? Hur många hade tagit emot det på grund av fruktan? Hur många
hade bara följt ögonblickets ingivelse eller en känsloreaktion? Hur många var halvhjärtade
och saknade tro? En hel del bekände att de älskade Herrens ankomst. Skulle de kunna
uthärda världens hån och förakt? Skulle de förneka sin tro på grund av dröjsmålet och
besvikelsen? Skulle de, på grund av att de inte genast förstod Guds sätt att leda dem,
förkasta de sanningar som bekräftats av de tydligaste bevis i hans Ord?
Detta prov skulle uppenbara styrkan hos dem som med verklig tro hade visat lydnad
mot det som de trodde var i Bibelns och Guds Andes undervisning. Erfarenheten visade
dem, tydligare än något annat kunde ha gjort det, hur farligt det är att godta mänskliga
teorier och förklaringar i stället for att låta Bibeln vara sin egen tolk. Den missräkning och
sorg som följde på denna feltolkning gav de sanna troende en nödvändig tillrättavisning. De
lärde sig att studera det profetiska ordet mer noggrant. De lärde sig att granska underlaget
för sin tro mer omsorgsfullt än de tidigare gjort. De lärde sig att förkasta allt som inte vilade
på Bibelns undervisning, utan hänsyn till om det var allmänt antaget inom den kristna
världen.
Det gick dessa troende som det gick de första lärjungarna. Det som i prövningens
stund såg mörkt ut för deras sinnen, förstod de först senare. När de såg Herrens avsikt,
förstod de att hans kärleksfulla plan för dem hela tiden hade blivit förverkligad, trots de
prövningar som följde deras feltolkning. Genom denna välsignelsebringande upplevelse
lärde de sig att ”Herren är nåderik och barmhärtig” och att ”alla Herrens vägar äro nåd och
trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd”.
250