Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
diskussion med dem som försvarade den romerska kyrkan. Kalvin var skicklig att diskutera
teologiska stridsfrågor, men han hade en större uppgift än de högröstade lärarna hade.
Människors sinnen hade påverkats. Nu var tiden inne då sanningen skulle förkunnas för
dem. Under det att universitetets salar genljöd av de teologiska diskussionerna, gick Kalvin
från hus, till hus, läste Bibeln för folket och talade med dem om Kristus och honom
korsfäst.
Konfrontation i Paris
Genom Guds försyn skulle Paris få ytterligare en inbjudan att ta emot evangelium.
Folket hade förkastat Lefevres och Farels kallelser. Budskapet skulle emellertid åter ljuda
för alla klasser i denna stora huvudstad. Konungen, som måste ta politiska hänsyn, hade
ännu inte helt tagit parti för Rom och mot Reformationen. Margareta hoppades alltjämt att
protestantismen skulle segra i Frankrike. Hon bestämde sig för att Reformationens tro skulle
förkunnas i Paris. I konungens frånvaro beordrade hon en protestantisk präst att predika i
stadens kyrkor. Då detta hade förbjudits av de påvliga prelaterna öppnade prinsessan slottet
för evangelii förkunnelse. Ett rum inreddes till kapell. Man tillkännagav att det skulle
predikas där varje dag vid en bestämd tid. Människor ur alla samhällsklasser inbjöds att
komma. Stora skaror kom till gudstjänsten. Inte bara kapellet utan korridorer och förhallar
fylldes med folk. Tusentals kom varje dag, statsmän, adelsmän, jurister, köpmän och
hantverkare. I stället för att förbjuda dessa möten gav konungen befallning om att två av
kyrkorna i Paris skulle tas i bruk. Aldrig tidigare hade staden varit så gripen av Guds ord.
Det var som om livets Ande från himmelen strömmade ned till jorden. Nykterhet, renhet,
ordning och flit intog dryckenskapens, utsvävningarnas, stridernas och lättjans plats.
Men prästerskapet förhöll sig inte overksamt. Då konungen alltjämt vägrade att ingripa
för att hejda denna förkunnelse vände prästerna sig till folket. De använde sig av alla medel
för att väcka fruktan, fördomar och fanatism hos den okunniga och vidskepliga
befolkningen. Som Jerusalem fordom visste inte heller Paris att dess ödesstund hade kommit
utan följde blint sina falska lärare. Under två år förkunnades Guds ord i huvudstaden. Men
fastän det var många som tog emot evangelium förkastades det likväl av det stora flertalet
av folket. Frans hade visar sig tolerant endast för att befrämja sina egna avsikter. Det
lyckades snart de katolska prästerna att återvinna sitt inflytande. Åter stängdes kyrkorna och
bålen tändes.
Kalvin befann sig alltjämt i Paris. Han förberedde sig för sin framtida verksamhet
genom studier, stilla betraktelser och bön. Han fortsatte att sprida ljuset. Men till sist började
man misstänka honom. Myndigheterna beslöt att föra honom till bålet. Han kände sig trygg i
sin avskildhet och hade ingen tanke på fara, när vänner kom skyndande in i hans rum och
meddelade att soldaterna var på väg för att arrestera honom. I samma ögonblick hörde man
155