Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
Läran om att gudomliga förordningar finns, som oföränderligt bestämmer människans
beteende, har kommit många att medvetet förkasta Guds lag. Wesley kämpade enträget mot
de antinomistiska förkunnarnas villfarelser. Han visade att den lära som förde till antinomi
stod i strid med Bibeln. ”Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.”
”Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skola
bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen. Ty en enda är Gud, och en enda är
medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus, han som gav sig själv till
lösen för alla.” — Titus 2: 11; 1 Tim. 2: 3-6. Guds Ande utdelas frikostigt för att göra det
möjligt för varje människa att tillägna sig frälsningens medel. Kristus är ”det sanna ljuset”
det som ”lyser över alla människor”. (Joh. 1: 9.) Människor går miste om frälsningen när de
medvetet avvisar livets gåva.
En ofrånkomlig lag
Som svar på läran att de tio buden skulle ha upphävts genom Kristi död tillsammans
med ceremoniallagen, sade Wesley: ”Morallagen, som vi finner i de tio buden och som
profeterna gav eftertryck åt, avskaffade han inte. Avsikten med att han blev människa var
inte att upphäva någon del av denna. Den är en lag som aldrig kan avskaffas. Den står som
ett trofast vittne i himmelen. . . Den har varit till från världens begynnelse, skriven ’icke på
stentavlor’ utan i människors hjärtan vid skapelsen. Och även om de bokstäver som en gång
blev skrivna med Guds eget finger till stor del har utplånats av synden, så kan de ändå inte
vara helt utplånade. Vi har ju en överbevisning om ont och gott. Varje del av denna lag
måste fortsätta att vara en påverkande kraft på hela mänskligheten och under alla tidsåldrar.
Den är inte beroende av varken tid eller plats. Den är inte underkastad några förändringar
under några förhållanden, eftersom den vilar på Guds natur och på människans natur och på
dessas oföränderliga förhållande till varandra.”
”’Jag har icke kommit för att upphäva utan för att fullborda’. . . Vad han menar med
dessa ord (som överensstämmer med allt som sagts tidigare och allt som följer därefter) är
utan tvivel detta: Jag har kommit för att uppfylla den i dess fullhet, trots alla människors
ord. Jag har kommit för att fullt och otvetydigt visa allt det som kan ha varit dunkelt i den.
Jag har kommit för att visa den sanna och fulla betydelsen av alla dess delar, visa längden
och bredden, hela utsträckningen av varje bud som den innehåller, och höjden och djupet,
den ofattbara renheten och andligheten i alla dess förgreningar.” —
Wesley, Works, predikan 25.
Wesley förklarade hur fullständigt lag och evangelium stämmer överens. ”Det finns
därför den mest intima förbindelse som kan tänkas mellan lag och evangelium. Å ena sidan
har vi lagen, som hela tiden banar väg för oss och hänvisar oss till evangeliet, och i den
andra sidan evangeliet, som hela tiden leder oss till en mer noggrann uppfyllelse av lagen.
184