Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
som har uppstått, och han sitter på Guds högra sida, han manar ock gott för oss”. (Rom. 8:
34.)
Herren sade: ”Mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen.” — Joel 2: 26. ”Om
aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.” — Ps. 30: 6. Då lärjungarna på
uppståndelsedagen mötte Frälsaren, blev deras hjärtan brinnande i dem, medan de lyssnade
till hans ord. De betraktade hans huvud, händer och fötter, som hade varit sårade för dem.
Före sin himmelsfärd förde Jesus dem ut till Betania. Under det att han lyfte upp sina händer
och välsignade dem, bjöd han dem: ”Gån ut i hela världen och prediken evangelium”, och
tillfogade: ”Och se, jag är med eder alla dagar in till tidens ände.” — Mark. 16: 15; Matt.
28: 20. Tröstaren som hade lovats dem, kom på pingstdagen. De blev iklädda kraft från
höjden. Deras sinnen var helt fyllda av medvetandet om att deras Herre, som hade farit upp
till himmelen, var närvarande. Tjänsten för nådens evangelium ledde till offer och
martyrdöd. Men den ledde också till rättfärdighetens krona som de skall få vid hans
ankomst. Skulle de ha varit villiga att byta detta mot den jordiska härlighet som de först
hoppades på, då de blev hans lärjungar? Han ”som kan göra långt mer än vi kunna bedja
eller tänka” hade förutom delaktighet i hans lidanden gett dem del av hans glädje, den glädje
som skall föra ”de många till härlighet”, en outsäglig glädje, ”en härlighet som väger
översvinnligen tungt och varar i evighet”. Detta, säger Paulus, kan vi inte jämföra med ”vår
bedrövelse som varar ett ögonblick och väger föga”.
De som förkunnade budskapet om Kristi andra ankomst upplevde något som i många
avseenden liknade det som lärjungarna upplevde, då de förkunnade evangelium om riket vid
hans första ankomst. Lärjungarna gick ut för att förkunna att ”tiden är fullbordad och Guds
rike är nära”. Miller och hans medarbetare förkunnade att den längsta och sista av de
profetiska tidsperioder som omtalas i Bibeln, var nästan slut. Domen var nära och det eviga
riket skulle snart upprättas. Denna förkunnelse om tiden var baserad på de 70 veckorna i
Daniels nionde kapitel. Det budskap som Miller och hans medarbetare förkunnade var att de
2.300 dagarna i Dan. 8: 14, av vilka de 70 veckorna var en del, nu närmade sig sitt slut.
Båda förkunnelserna var baserade på uppfyllelsen av var sin del av samma stora profetiska
tidsperiod.
Liksom fallet var med de första lärjungarna förstod inte heller William Miller och hans
medarbetare den fulla betydelsen av det budskap som de förkunnade. Villfarelser, som så
länge hade varit rådande inom församlingen, hindrade dem att förstå denna viktiga punkt i
profetian. Även om de förkunnade det budskap Gud hade gett dem att meddela världen, blev
de besvikna på grund av ett missförstånd.
248