Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
aldrig hade överlämnats till påven eller till någon annan människa. Hela projektet var en
komedi, en list med avsikt att skaffa sig pengar och använda sig av folkets vidskepelse. Det
var ett bedrägeri av Satan för att fördärva alla de människor som skulle komma att tro på
dess lögnaktiga anspråk. Dessa teser visade också klart och tydligt att Kristi evangelium är
församlingens värdefullaste skatt. De visade att Guds nåd, som uppenbarats i evangelium
kan fås fritt och för intet av alla dem som söker den genom omvändelse och tro.
Luthers teser var en uppfordran till diskussion. Ingen vågade emellertid ta emot
utmaningen. De frågor som han framställde hade under loppet av några få dagar spritt sig
över hela Tyskland. Då några veckor hade gått hade de nått ut över hela kristenheten.
Många uppriktiga katoliker hade insett och beklagat den fruktansvärda ogudaktighet som
härskade inom kyrkan. De hade dock inte vetat hur de skulle kunna hejda detta onda. De
läste teserna med stor glädje och uppfattade dem som Guds röst. De kände att Herren i sin
nåd hade räckt ut sin hand för att stoppa det fördärv som likt en flodvåg vällde fram från den
heliga stolen i Rom. Furstar och myndigheter gladde sig i hemlighet över att man nu skulle
kunna bromsa den övermodiga makt som vägrade all rätt till omprövning av dess beslut.
Den vidskepliga allmänheten, som älskade synden, blev förskräckt över att de
spetsfundigheter som hade lugnat deras fruktan nu fördömdes. Listiga, kyrkliga ämbetsmän
hade i handling understött synden. Nu insåg de att deras inkomstbringande verksamhet stod
i fara. De samlade sig för att skydda sina anspråk. Reformatorn fick bittra motståndare.
Några beskyllde honom för att ha handlat överilat och av impuls. Andra anklagade honom
för övermod. De hävdade att han inte var ledd av Gud utan uppträdde högmodigt och
framfusigt. På detta svarade han: ”Vem vet inte, att om någon kommer med en ny
uppfattning, ges den ofta sken av högmod. Han beskylls för att vilja väcka strid. . . Varför
blev Kristus och alla martyrerna dödade? Därför att de ansågs vara högmodiga. Man
menade att de föraktade tidens visdom. De kom ju med nya läror utan att först rådgöra med
dem som försvarade de gamla åsikterna.”
Åter förklarade han: ”Vad jag än gör kommer det inte att förverkligas genom mänsklig
klokhet utan genom Guds råd. Om verket är av Gud, vem kan då hindra det? Om inte, vem
kan då befrämja det? Ske inte min vilja, inte heller deras och inte heller vår, utan din vilja, o
helige Fader, du som är i himmelen.” — D’Aubigné, band 3, kap. 6.
Även om Luther hade letts av den helige Ande att börja sitt verk kunde han inte
genomföra det utan allvarlig kamp. Hans fiender hånade honom. De förvrängde hans
avsikter. Deras orättfärdiga och ondskefulla angrepp på hans karaktär och motiv vällde in
över honom som en överväldigande flodvåg. Angreppen blev inte utan effekt. Han hade
varit övertygad om att folkets ledare både inom kyrkan och skolorna med glädje skulle
ansluta sig till honom i hans reformverk. Uppmuntran från män i höga positioner hade fyllt
87