Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
och en halv dagar kom livets ande från Gud in i dem, och de reste sig upp på sina fötter; och
en stor fruktan föll över dem som sågo dem.” — Upp. 11: 2-11.
Tiden som förkortades
De två tidsperioder som omtalas här, de ”fyrtiotvå månaderna” och de ”ett tusen två
hundra sextio dagarna”, betyder detsamma. Båda avser den tid under vilken Kristi
församling skulle undertryckas av den romerska kyrkan. De 1260 åren av påvlig dominans
började år 538 e.Kr. och skulle därför sluta år 1798. (Se ”Tillägg” om sid. 54.) Vid den
tidpunkten gick en fransk här in i Rom. Påven togs till fånga. Han dog i landsflykt.
Visserligen valdes en ny påve inte så långt därefter, men den påvliga hierarkin har sedan den
tiden inte kunnat utöva samma makt som den tidigare hade.
Förföljelsen av den kristna församlingen fortsatte inte ända fram till slutet av de 1260
åren. I barmhärtighet mot sitt folk förkortade Gud tiden för deras eldprov. Då vår Frälsare
förutsade den tid av stor nöd som skulle drabba församlingen, sade han: ”Om den tiden icke
bleve förkortad så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden
bliva förkortad.” — Matt . 24: 22. Reformationens inflytande kom förföljelsen att upphöra
före år 1798.
Om de två vittnena skriver profeten vidare: ”Dessa vittnen äro två olivträd och de två
ljusstakar, som stå inför jordens Herre.” ”Ditt ord”, sade psalmisten, ”är mina fötters lykta
och ett ljus på min stig.” — Upp. 11: 4; Ps. 119: 105. De två vittnena symboliserar det
Gamla och det Nya testamentet. Båda är betydelsefulla vittnen om Guds lags ursprung och
eviga giltighet. Båda vittnar också om frälsningsplanen. Symbolerna, offren och profetiorna
i Gamla testamentet pekar framåt på en Frälsare som skulle komma. Evangelierna och
breven i Nya testamentet berättar om en Frälsare som har kommit på exakt det sätt som
förutsades av symboler och profetior.
”Jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra sextio dagar profetera,
höljda i säcktyg.” Under den största delen av denna tidsperiod var Guds vittnen mycket litet
kända. Påvemakten sökte undanhålla folket sanningens ord och ställde fram för dem falska
vittnen för att motsäga deras vittnesbörd. (Se” Tillägg”.) Bibeln fördömdes av kyrkliga och
borgerliga myndigheter. Dess vittnesbörd förvanskades. Varje försök som människor och
onda makter kunde tänka ut, gjordes för att leda människornas tankar ifrån den. De som
vågade förkunna dess heliga sanningar jagades, förråddes, pinades och inspärrades i
fängelsehålor. De led som martyrer för sin tro. De tvingades att fly ut för att söka skydd i
bergshålor eller i jordens hålor och grottor. Det är dessa förhållanden som symboliseras av
dessa trofasta vittnen som profeterade, klädda i säcktyg. Ändå fortsatte de sin förkunnelse
under hela denna tid av 1260 år. Även under den allra mörkaste tiden fanns det trofasta
188