Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
uppenbart lika okunniga om sanningen som de som inte har några sådana anspråk.” — Bliss,
sid. 236, 237. ”Villfarelsens anda leder oss bort från sanningen, men Guds Ande leder oss
till sanningen. Men, säger några, en människa kan ta fel och ändå tro att hon har sanningen.
Vad händer då? Vi svarar: Anden och Ordet stämmer överens. Om en människa betraktar tar
sig själv i Guds ords ljus och finner en fullständig överensstämmelse genom hela Bibeln, så
kan hon gå ut ifrån att hon har sanningen. Men om hon finner att den anda som leder henne
inte står i överensstämmelse med Guds lag och hans bok då bör hon ta sig i akt, så att hon
inte blir fångad i Djävulens snaror.” — The Advent Herald and Signs of theTimes
Reporter, band 8, nr. 23, 15 januari 1845. ”Jag har ofta sett större bevis på sann fromhet i en
vänlig blick, i en av tårar våt kind och i en av gråt bruten röst än i allt det oväsen som
förekommer inom kristenheten.” — Bliss, sid. 282.
Under reformationstiden blev de som ivrigast arbetade mot fanatismen beskyllda för
allt det onda som fanatismen förde med sig. De som motarbetade dem som väntade på
Kristus, använde en liknande metodik. De nöjde sig inte med att förvanska och överdriva
villfarelserna hos svärmarna. De utbredde också de skamligaste rykten som inte hade
någonting som helst med sanningen att göra. Hat och fördomar drev dessa människor. Deras
sinnesfrid hade nämligen störts av budskapet om att Kristus snart skulle komma tillbaka. De
var rädda för att det skulle kunna vara sant, men de hoppades att det inte var så. Detta var
hemligheten i deras kamp mot dem som väntade Kristus och mot deras tro.
Några få fanatiker arbetade sig in bland dem som väntade Kristus. Men det berättigade
ingen till att tro att detta verk inte var av Gud. Det skulle vara lika fel som att förkasta
Paulus’ och Luthers arbete därför att det också på deras tid fanns svärmare och bedragare i
församlingen. Måtte Guds folk vakna upp till omvändelse och reformation på fullt allvar. De
bör studera Bibeln och lära känna sanningen som den är i Jesus. När de överlämnar sig helt
och fullt åt Gud, kommer vi också att få se hur Satan blir verksam och uppmärksam. Han
kommer att visa sin makt genom alla slags bedrägerier och kommer att samla alla fallna
änglar i sitt rike för att hjälpa honom.
Det var inte budskapet om Kristi ankomst som orsakade fanatism och splittring.
Sådana företeelser växte fram under sommaren 1844, då de som väntade Kristus befann sig i
ett läge av tvivel och förvirring i fråga om sitt verkliga läge. Den första ängelns budskap och
midnattsropet motarbetade just fanatism och splittring. De som tog del i dessa allvarliga
rörelser arbetade harmoniskt. De älskade varandra och Jesus, som de väntade att de snart
skulle få se. Samma tro och samma saliga hopp lyfte dem upp över varje mänskligt
inflytande och visade sig vara ett skydd mot Satans angrepp.
”Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade. Men vid
midnattstiden ljöd ett anskri: ’Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.’ Då
279