Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
”Bibeln”, sade Zwingli, ”kommer från Gud och inte från människor. Den Gud som ger
upplysning kommer att låta dig förstå att dess undervisning kommer från honom. Guds ord.
. . kan inte slå fel. Det är tydligt. Det förklarar sig självt. Det avslöjar sina hemligheter. Det
upplyser sinnet med all frälsning och nåd. Tröstar oss i Gud. Det ödmjukar så att vi
glömmer och till och med tappar bort oss själva och omfattar Gud.” Zwingli kände själv till
den sanning som ligger i dessa ord. Då han senare talade om sina upplevelser under denna
tid, skrev han: ”Då . . . jag började att helt ägna mig åt Bibeln kom filosofin och den
skolastiska teologin alltid att väcka motstridande tankar hos mig. Till slut kom jag så långt
att jag tänkte: ’Du måste lämna allt detta och försöka förstå Guds mening enbart utifrån hans
eget enkla ord.’ Sedan började jag bedja Gud om hans ljus. Bibeln började då att bli mycket
lättare för mig att förstå. — Wylie, band 8, kap. 6.
Den lära som Zwingli förkunnade kom inte från Luther. Det var Kristi lära. ”Om
Luther förkunnade Kristus”, sade den schweiziske reformatorn, ”så gör han detsamma som
jag. Han har fört många fler människor till Kristus än jag har, men det har jag inte någonting
emot. Ändå vill jag inte bekänna något annat namn än Kristi namn. Jag är hans soldat och
han ensam är min Herre. Jag har aldrig skrivit en enda rad till Luther. Inte heller har han
skrivit till mig. Och varför det? Jo, därför att det måste bli klart för alla människor hur
samstämmigt Guds Andes vittnesbörd är, eftersom vi inte har haft något samband med
varandra. Ändå stämmer allt så väl överens i Jesu Kristi lära.” — D’Aubigné, band 8, kap.
9.
Är 1516 kallades Zwingli att predika i klostret Einsiedeln. Här skulle han bättre lära
känna Roms fördärv. Han fick ett inflytande som reformator som kom att sträcka sig långt
utanför Alperna i hans hemland. I Einsiedeln fanns det en bild av jungfru Maria som
människor menade hade förmåga att utföra underverk. Över porten till klostret läste man
denna inskrift: ”Här kan man få fullständig syndförlåtelse.” — D’Aubigné, band 8, kap. 5.
Hela året vallfärdade pilgrimer till jungfruns relikskrin. Men på den årliga stora
minnesfesten över heligförklarandet av denna bild kom stora människoskaror från alla delar
av Schweiz, ja, till och med från Frankrike och Tyskland. Zwingli blev illa berörd då han
såg detta. Han grep tillfället att förkunna frihet genom evangelium för dessa vidskepelsens
slavar. ”Tro inte”, sade han, ”att Gud bor i detta tempel framför andra platser i världen. I
vilket land ni än bor omger han er och hör er. . . . Kan onyttiga gärningar, slitsamma
pilgrimsresor, gåvor, bilder och böner som sänds upp till jungfru Maria och helgonen
försäkra er om Guds nåd?. . . Vilken nytta har ni av de många orden i era böner? Vilken
kraft finns det i en munkkappa eller i ett rakat huvud, i en vid prästdräkt eller i en
guldbroderad sko?. . . Gud ser till hjärtat. Men vårt hjärta är långt ifrån honom.” ”Kristus”,
sade han, ”offrade sig själv på korset en gång för alla. Han är det offer som är tillräckligt i
all evighet för synden hos alla dem som tror.” — D’Aubigné, band 8, kap. 5.
119