Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
När forntidens profeter i gudomlig vision såg Herrens dag sade de: ”Jämren eder, ty
nära är Herrens dag; såsom våld från den Allsmäktige kommer den.” — Jes. 13: 6. ”Fly in i
klippan och göm dig i jorden för Herrens fruktansvärda makt och för hans höga majestät. Ty
människornas högmodiga ögon skola bliva ödmjukade, och männens övermod skall bliva
nedböjt, och Herren allena skall vara hög på den dagen. Ty en dag har Herren Sebaot
bestämt, som skall komma över allt stolt och övermodigt, och över allt som är upphöjt, och
det skall bliva ödmjukat.” ”På den dagen skola människorna kasta bort åt mullvadar och
flädermöss de avgudar av silver och de avgudar av guld, som de hava gjort åt sig för att
tillbedja. Ja, de skola fly in i klipprämnor och in i bergsklyftor för Herrens fruktansvärda
makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden.” — Jes. 2: 10-
12, 20, 21.
Genom en öppning i molnen lyser en stjärna med fyrdubblad glans på grund av
kontrasten med mörkret. Den talar om hopp och glädje för de trofasta men om stränghet och
vrede för överträdarna. De som har offrat allt för Kristus, är nu i säkerhet, omgivna av en
Herrens skyddsvakt. De har blivit prövade och har inför världen och för dem som föraktat
sanningen, bevisat sin trohet mot honom som dog för dem. En sällsam förändring har skett
med dem som ansikte mor ansikte med döden höll fast vid sin trohet. Plötsligt har de
befriats från det mörka och fruktansvärda tyranni som de utsattes för av människor,
förvandlade till djävlar. Ansiktena som nyss var så bleka, bekymrade och utmärglade, lyser
nu av förundran, tro och kärlek. De sjunger en härlig segersång: ”Gud är vår tillflykt och vår
starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skulle vi icke frukta, om än jorden
omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet; om än dess vågor brusade och svallade, så
att bergen bävade vid dess uppror.” — Ps. 46: 2-4.
Under det att dessa ord som ger uttryck för en helig tillit stiger upp till Gud, sveps
molnen åt sidan och de ser den stjärnklara himlen, obeskrivligt inbjudande i motsats till
mörkret på båda sidor. Den himmelska stadens härlighet lyser från de öppna portarna. Då få
man se en hand som håller två sammanlagda stentavlor. Profeten säger: ”Och himlarna
förkunna, att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt.” — Ps. 50: 6. Den heliga
lagen, Guds rättfärdighet, som i tordön och eld förkunnades på Sinai för att människorna
skulle lyda den, uppenbaras nu som en domens rättsnorm. Handen öppnar tavlorna. Man ser
de tio buden, skrivna som med en penna av eld. Orden är så tydliga att alla kan läsa dem.
Minnet vaknar. Vidskepelse och villfarelsens mörker sveps åt sidan. Guds tio bud, korta,
omfattande och auktoritativa, visas klart för alla jordens inbyggare.
Obotfärdighetens konsekvens
Det är omöjligt att beskriva deras skräck och förtvivlan som har trampat Guds heliga
lag under fötterna. Herren gav dem sin lag. De kunde ha jämfört sin karaktär med den och
450