Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
början dolde Satan sitt verk under förmenande av att han var trogen mot Gud. Han menade
att han sökte främja Guds ära, befästa hans herravälde och göra allt till det bästa för
himmelens inbyggare. När han smög in missnöje i de änglars sinnen som stod under hans
inflytande, hade han på ett skickligt sätt kommit det att se ut som om han sökte avlägsna
missbelåtenhet. När han argumenterade för förändringar i Guds styrelsesätt och i hans lagar,
gjorde han det under förevändningen att sådana förändringar var nödvändiga för att friden i
himmelen skulle kunna bevaras.
I sin kamp mot synden kunde Gud bara använda sig av rättfärdighet och sanning.
Satan däremot kunde använda sig av det som Gud inte kunde — smicker och bedrägeri. Han
förfalskade det som Gud sade och framställde hans regering i ett falskt ljus inför änglarna.
Han påstod att Gud inte var rättfärdig när han utfärdade lagar och regler för himmelens
inbyggare. Han hävdade att när Gud krävde lydnad och underordnande av sina skapade
väsen, var det bara för att upphöja sig själv. Därför måste Gud göra det klart för änglarna i
himmelen och för inbyggarna i alla skapade världar, att Guds regering var rättfärdig och att
hans lag var fullkomlig. Satan framställde sig själv som världsalltets välgörare. Alla måste
därför få se upprorsmakarens sanna karaktär och verkliga avsikt. Han måste få tid att avslöja
sig själv genom sina onda gärningar.
Guds lag och styrelsesätt fick skulden för den disharmoni som hans eget beteende hade
orsakat i himmelen. Han förklarade att allt det onda var ett resultat av den gudomliga
administrationen. Han hävdade att det var hans egen avsikt att förbättra Herrens lagar. Han
måste därför få tillfälle att demonstrera vad han menade och visa resultaten när den
gudomliga lagen blivit förändrad. Satan hade redan från början påstått att han inte var någon
upprorsmakare. Hela världsalltet måste få se bedragaren avslöjad.
Insiktsfullt beslut
Inte ens då det blev bestämt att Satan inte längre kunde få bli kvar i himmelen ville
Gud i sin oändliga vishet tillintetgöra honom Eftersom Gud bara kan godta en tjänst som
grundar sig på kärlek, måste alla hans skapade väsens trohet bygga på överbevisningen om
hans rättfärdighet och godhet Himmelens och de andra skapade världarnas inbyggare, som
inte förstod syndens väsen och dess följder, skulle vid den tidpunkten inte ha kunnat inse
Guds rättfärdighet och barmhärtighet om han hade förgjort Satan. Om han genast hade blivit
utplånad skulle de ha tjänat Gud av fruktan i stället för av kärlek. Förförarens inflytande
skulle inte ha blivit fullständigt utplånat och upprorsandan inte avlägsnad. Det onda måste få
tid att mogna. Hänsyn till hela världsalltets bästa genom oändliga tider krävde, att Satan fick
utveckla sina principer mera fullständigt. Då skulle alla skapade väsen se hans beskyllningar
mot Guds regering i deras rätta ljus. Guds rättfärdighet och nåd och lagens oföränderlighet
skulle för alltid höjas över allt tvivel.
352