Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
Framtiden såg mörk ut, därför att han ständigt tänkte sig Gud som en hård, obarmhärtig
domare, en fruktansvärd tyrann i stället för som en kärleksfull Fader i himmelen.
Men fastän det var så mycket som verkade nedslående på honom, kämpade han sig
tålmodigt fram till det höga moraliska och intellektuella ideal som hans själ längtade efter.
Hans kunskapstörst såväl som hans allvar och sinne för det praktiska kom honom att söka
efter det grundläggande och nyttiga i stället för det lysande och ytliga.
Då han vid arton års ålder började studera vid universitetet i Erfurt, var hans läge
gynnsammare och hans utsikter mer lysande än under tidigare år. Genom sparsamhet och flit
hade hans föräldrar skaffat sig en någorlunda bra utkomst och kunde nu ge honom all
nödvändig hjälp. Dessutom hade förståndiga vänner genom sitt inflytande i viss utsträckning
kunnat mildra de tråkiga verkningarna av hans tidigare uppfostran. Han ägnade sig nu åt
studiet av utvalda författare, gjorde sitt bästa för att förstå deras viktigaste tankar och göra
de klokas visdom till sin egen. Trots hans förre lärares hårda disciplin hade han tidigt visat,
att han kunde gå långt. Då han nu kom under gynnsammare förhållanden utvecklades hans
intellekt mycket snabbt. Ett gott minne, en livlig fantasi, en klar och stark tankeförmåga och
en outtröttlig flit förde honom snart fram till första ledet bland hans kamrater. Intellektuell
disciplin kom hans omdöme att mogna och gjorde hans intellekt aktivt och skänkte honom
en skarp uppfattningsförmåga, som förberedde honom för livets konflikter.
Luther hade en stark tro på Gud. Detta gjorde det möjligt för honom att vara uthållig i
sina föresatser och tron utvecklade hos honom en djup ödmjukhet inför Gud. Han insåg
alltid sitt beroende av gudomlig hjälp. Han försummade inte att börja varje dag med bön
under det att hans sinne hela tiden sände böner om vägledning och stöd upp till Gud. ”Att
bedja mycket”, sade han ofta, ”är den bästa hälften av studierna.” — D’ Aubigné, band 2,
kap. 2.
Den gömda boken
Då Luther en dag såg sig om bland böckerna i universitetsbiblioteket upptäckte han en
latinsk bibel. En sådan bok hade han aldrig sett förut. Han visste inte ens att den existerade.
Han hade nog hört att delar av evangelierna och breven hade blivit lästa för folket vid den
offentliga gudstjänsten, men han menade att det var allt som stod i Bibeln. Nu fick han för
första gången se Bibeln oavkortat. Med en blandning av förundran och vördnad bläddrade
han i Bibeln, och med klappande hjärta läste han livets Ord. Då och då stannade han för att
uttrycka denna önskan: ”Ack om Gud ville ge mig en sådan bok.” — D’ Aubigné, band 2,
kap. 2.
81