Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
De ogudaktiga är fyllda av ånger, men inte därför att de har syndat mot Gud och sina
medmänniskor utan därför att Gud har segrat. De beklagar resultatet men inte sin
ogudaktighet. Om de finge tillfälle, skulle de använda alla sina medel för att själva vinna
seger. Världen ser hur de människor som de föraktade, hånade och försökte att utplåna, går
oskadda genom pest, storm och jordskalv. Han som är en förtärande eld för dem som
överträder Guds lag, är en trygg tillflykt för sitt folk.
Förkunnaren som har lämnat sanningen för att vinna popularitet, ser nu sin läras
verkliga natur och dess inflytande. Det är tydligt att ett allseende öga följde honom, då han
stod i talarstolen, gick på gatan eller blandade sig med människorna i deras sysslor. Alla
känslor, varje rad som skrivits, varje ord som talats, varje handling som kommer
människorna att söka tillflykt till lögn har varit ett förskingrande utsäde. Nu ser han skörden
i form av fördärvade, förlorade människor omkring sig.
Herren säger: ”De taga det lätt med helandet av dottern mitt folks skada, de säga: ’Allt
står väl till, allt står väl till’, och dock står icke allt väl till.” ”Eftersom I genom lögnaktigt
tal haven gjort den rättfärdige försagd i hjärtat, honom som jag ingalunda ville plåga, men
däremot haven styrkt den ogudaktiges mod, så att han icke vänder om från sin onda väg och
räddar sitt liv.” — Jer. 8: 11; Hes. 13: 22.
”Ve över de herdar som fördärva och förskingra fåren i min hjord! . . . Men se, nu skall
jag hemsöka eder för edert onda väsendes skull. Jämren eder, I herdar, och klagen; ty tiden
är inne, att I skolen slaktas, I skolen bliva förskingrade, . . . Då finnes icke mer någon
undflykt för herdarna, icke mer någon räddning för de väldige i hjorden.” — Jer. 23: 1, 2;
25: 34, 35.
Både präster och lekmän ser att de inre har stått i rätt förhållande till Gud. De ser att de
har gjort uppror mot honom som är upphov till alla rättfärdiga och heliga lagar.
Åsidosättandet av de gudomliga föreskrifterna gav upphov till tusentals källor av ondska, av
strid, hat och orättfärdighet, till dess att jorden blev ett enda stort slagfält, en fördärvets
grop. Detta framställs nu för dem som förkastade sanningen och valde villfarelsen. Ord kan
inte beskriva den längtan som de olydiga och otrogna känner efter det som de för evigt har
förlorat — det eviga livet. Människor som världen tillbad på grund av deras begåvning och
vältalighet, ser nu allt detta i dess rätta belysning. Nu förstår de vad de har förlorat genom
överträdelsen. De faller ned för dem som de har föraktat och hånat för deras trohet och
bekänner att Gud har älskat dem.
Befrielsens tecken
Folket inser att de har blivit bedragna. De anklagar varandra för att ha blivit ledda i
fördärvet, men alla är överens om att slunga den bittraste förkastelsedomen mot
461