Sanningens Ogonblick
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Sanningens</strong> Ögonblick<br />
Vid denna tidpunkt, då Luther i så hög grad behövde råd och sympati av en trogen vän,<br />
sände Gud i sin försyn Melanchthon till Wittenberg. Han var blygsam och försynt, hade sunt<br />
omdöme, omfattande kunskaper och en vinnande vältalighet i förening med en ren och<br />
redbar karaktär. Därför vann den unge Melanchthon allmän beundran och aktning. Hans<br />
milda sinnelag var lika utpräglat som hans lysande begåvning.<br />
Han blev snart en uppriktig evangelii lärjunge och Luthers mest förtrogne vän och<br />
värdefulla stöd. Hans mildhet, försiktighet och noggrannhet blev ett komplement till Luthers<br />
mod och energi. Deras samarbete i verksamheten gav Reformationen ökad styrka och blev<br />
en källa till stor uppmuntran för Luther.<br />
En kampens och stridens man<br />
Förhöret skulle äga rum i Augsburg. Luther färdades dit till fots. Man var allvarligt<br />
bekymrad för hans öde. Det hade kommit öppna hotelser om att han skulle gripas och<br />
mördas under vägen. Hans vänner bad honom att inte ta den risken. De bad honom till och<br />
med enträget att lämna Wittenberg för en tid och söka trygga förhållanden hos dem som<br />
med glädje skulle beskydda honom. Men han ville inte lämna den post Gud hade utsett åt<br />
honom. Han måste trofast fortsätta att försvara sanningen, oavsett vilka stormar som skulle<br />
komma att rasa mot honom. Hans ord var: ”Jag är liksom Jeremia en kampens och stridens<br />
man. Ju mer deras hotelser ökar dess mer växer min glädje. . . De har redan tagit ifrån mig<br />
min ära och mitt rykte. Bara ett återstår, nämligen min usla kropp. Låt dem ta också den. På<br />
det sättet kommer de att förkorta mitt liv några få timmar. Men vad min själ angår, så kan de<br />
inte ta den. Den som vill förkunna Kristi ord för världen måste vänta döden vilket ögonblick<br />
som helst.” — D’Aubigné, band 4, kap. 4.<br />
Den påvlige legaten blev mycket tillfredsställd, då han hörde att Luther hade kommit<br />
till Augsburg. Den besvärlige kättaren som tilldrog sig hela världens uppmärksamhet,<br />
tycktes nu vara i Roms våld. Legaten föresatte sig att han inte skulle undkomma.<br />
Reformatorn hade underlåtit att skaffa sig lejd. Hans vänner rådde honom att inte<br />
sammanträffa med legaten utan att vara försedd med lejdbrev. De åtog sig att skaffa honom<br />
ett sådant från kejsaren. Legatens avsikt var att om möjligt tvinga Luther att ta tillbaka sina<br />
kätterska läror. Om detta inte lät sig göras skulle han föra honom till Rom för att där dela<br />
Hus’ och Hieronymus’ öde. Genom sina medhjälpare sökte legaten därför förmå Luther att<br />
framträda inför honom utan lejd och med tillit till hans nåd. Detta vägrade emellertid<br />
reformatorn bestämt att gå med på. Inte förrän han hade fått det dokument som lovade<br />
honom kejsarens skydd, skulle han framträda inför den påvlige ambassadören.<br />
Av taktiska skäl hade katolikerna beslutat sig får att försöka vinna Luther genom en<br />
skenbar vänlighet. I sina samtal med Luther hade ambassadören gett sken av att han var<br />
mycket vänligt sinnad. Men han krävde att Luther utan förbehåll skulle böja sig för kyrkans<br />
90
Change language