Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
Miller samlade stora skaror av intelligenta och uppmärksamma åhörare omkring sig.
Men i den offentliga, religiösa pressen nämndes hans namn aldrig annat än i samband med
anklagelser och förlöjliganden. De likgiltiga och icke-kristna fick mod, då de såg vilken
inställning de religiösa lärarna hade. De tillgrep hånfulla öknamn och hädiska skämt i sina
försök att motarbeta Miller och hans verk. Den gråhårige mannen som hade lämnat sitt
bekväma hem för att på egen bekostnad resa från stat till stat, från stad till stad och som utan
uppehåll arbetade för att förkunna det allvarliga budskapet om att domen var förestående,
förklarades hånfullt vara svärmare, lögnare och en beräknande skojare.
Det förakt, den lögn och det hån som utöstes över Miller utlöste upprörda protester,
även ifrån den icke-kristna pressen. ”Att behandla ett ämne av så överväldigande majestät
och fruktansvärda konsekvenser” med lättsinne och oanständigt gyckel förklarades av ickekristna
människor att vara ”inte bara att driva gäck med dess förespråkares och förkunnares
känslor”, utan också ”att förlöjliga domens dag och ett hån mot Gud själv och att förakta det
straff som skall drabba människorna från hans domstol.” — Bliss, sid. 183.
Anstiftaren av allt ont sökte inre bara motarbeta budskapet om Kristi ankomst utan
också att fördärva budbäraren själv. Miller gjorde en praktisk tillämpning av Bibelns
sanningar på sina åhörare. Han tillrättavisade dem för deras synder och störde deras
självbelåtenhet. Hans rättframma och starka ord väckte ofta fiendskap hos dem.
Församlingsmedlemmarnas motstånd mot hans budskap ingav pöbeln mod, så att den gick
till ytterligheter. Fiender lade planer att ta hans liv när han lämnade mötesplatsen. Men
heliga anglar fanns mitt i skaran. En av dessa i mänsklig gestalt tog Herrens tjänare under
armen och förde honom tryggt bort ifrån den rasande folkmassan. Hans uppgift var ännu
inre slutförd. Satan och hans utsända fick besvikna se sina planer gå om intet.
Ökande intresse trots motstånd
Trots allt detta motstånd växte intresset ständigt. Från några hundra hade antalet av
anhängarna växt till många tusen. Många hade slutit sig till de olika församlingarna. Efter en
tid mötte också dessa omvända motstånd. Församlingarna började tillämpa stränga
förhållningsregler mot dem som godtog Millers syn. Detta förde till ett svar från hans penna,
adresserat till de kristna av alla samfund. Där ber han dem inträngande om, att om hans lära
är falsk skulle de visa honom i Bibeln, att han var på fel väg.
”Vad har vi trott”, sade han, ”som Guds ord inte har befallt oss att tro? Ni betraktar
själva detta Ord som en regel och som den enda regeln för vår tro och vårt liv. Vad har gjort
som kan framkalla så bittra anklagelser mot oss från predikstolarna och pressen? Vad ger er
giltiga skäl att utesluta oss från er församling och ert samfund?” ”Om vi har fel, ber vi er att
visa oss var felet ligger. Vi har mött tillräckligt med hån men det har aldrig kunnat
överbevisa oss om att vi har fel. Endast Guds ord kan förändra vår inställning. Vi har
239