Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
veckorna eller 490 åren var särskilt bestämda för judafolket. Då denna tidsperiod utlöpte,
bekräftade detta folk att de förkastade Kristus genom att förfölja hans lärjungar. Apostlarna
vände sig då till hedningarna år 34 e. Kr. Då de första 490 åren av de 2300 alltså var slut,
återstod alltjämt 1810 år. Från år 34 e. Kr. skulle dessa 1810 år nå fram till år 1844. ”Då”,
sade ängeln, ”skall helgedomen renas.” Alla de föregående punkterna i profetian hade
otvivelaktigt fullbordats vid den angivna tidpunkten.
Förklaring skymtar
Utifrån denna beräkning var sålunda allting klart och överensstämmande om vi
undantar att ingen händelse synes ha inträffat som tydde på att helgedomen skulle bli renad
år 1844. Men att förneka att dagarna utlöpte vid denna tidpunkt var detsamma som att
mörklägga hela frågan. Man måste då förkasta den ståndpunkt som hade bekräftats av att
profetians enskildheter i detalj hade uppfyllts.
Gud hade emellertid lett sitt folk i den stora milleritiska rörelsen. Hans kraft och
härlighet hade följt verket. Han skulle inte tillåta att rörelsen slutade i mörker och
missräkning och blev föremål för hån, som en falsk och fanatisk företeelse. Han ville inte
låta sitt Ord insvepas i tvivel och ovisshet. Många tog avstånd från sin tidigare beräkning av
de profetiska tidsperioderna. De förnekade att rörelsen, som grundade sig på dessa
tidsberäkningar, var den riktiga. Andra däremot var inte villiga att ge avkall på de
trospunkter och upplevelser som stödde sig på Bibeln och på Guds Andes ledning. De
trodde att de hade följt sunda principer, då de tolkade de profetior som de hade studerat. De
betraktade det som sin plikt att hålla fast vid de sanningar som de redan hade funnit. De
fortsatte att följa samma metodik i sitt studium av Bibeln. Under allvarlig bön undersökte de
på nytt sin ståndpunkt. De studerade Bibeln för att upptäcka sitt misstag. Då de inte kunde
upptäcka några fel i sina beräkningar, började de att ännu noggrannare undersöka frågan om
helgedomen.
Undersökningen visade klart att det inte fanns något stöd i Bibeln för den allmänna
uppfattningen att helgedomen skulle vara jorden. Däremot fann de i Bibeln en full förklaring
på hela frågan om helgedomen, dess väsen, var den låg och dess offertjänst. I Hebréerbrevet
säger aposteln Paulus: ”Nu hade visserligen också det förra förbundet sina gudstjänststadgar
och sin jordiska helgedom. Ty i tabernaklet inrättades ett främre rum, vari stodo ljusstaken
och bordet med skådebröden; och detta rum kallas ’det heliga’. Men bakom den andra
förlåten var ett annat rum i tabernaklet, ett som kallas ’det allraheligaste’, med ett gyllene
rökelsealtare och förbundets ark, på alla sidor överdragen med guld. I denna förvarades ett
gyllene ämbar med mannat, så ock Arons stav, som hade grönskat, och därtill förbundets
tavlor. Därovanpå stodo härlighetskeruber, som överskyggade nådastolen.” — Hebr. 9: 1-5.
290