Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
förstå hur villigt den kommer att hjälpa protestanterna med detta. Vem förstår väl bättre än
katolicismens ledare hur man skall behandla dem som visat olydnad mot kyrkan?
Den romersk-katolska kyrkan är, med alla sina förgreningar över hela världen, en
omätlig organisation som står under kontroll av påvestolen och är avsedd att tjäna dess
intressen. Miljoner medlemmar i varje enskilt land på jorden lärs att betrakta sig som
förpliktade att visa påven trohet. Vilken nationalitet eller regering de än tillhör, skall de sätta
kyrkans auktoritet över all annan myndighet. Även om de avlägger trohetsed mot staten, går
löftet om lydnad mot den romerska kyrkan före denna och löser dem från varje plikt som är
oförenlig med dess intressen.
Historien bekräftar
Historien bekräftar den romerska kyrkans skickliga och ihärdiga bemödanden att
blanda sig i nationernas angelägenheter. Efter att ha vunnit fotfäste, befrämjar de sina egna
planer, även om resultatet blir folkets och härskarnas undergång. År 1204 lockade påven
Innocentius III konung Peter II av Aragonien att avlägga denna anmärkningsvärda ed: ”Jag
Peter, konung i Aragonien, bekänner och lovar att alltid vara lydig och trogen mot min
herre, påven Innocentius, mot hans katolska efterföljare och den romerska kyrkan och
trofast bevara mitt rike i lydnad mot honom, försvara den katolska läran och förfölja
kätterskt fördärv.” — John Dowling, The History of Romanism, band 5, kap. 6, sekt. 55.
Detta stämmer helt med påståendena om den romerska påvens makt att ”det är lovligt för
honom att avsätta kejsare”, och att ”han kan lösa undersåtar från deras trohet mot
orättfärdiga härskare”. — Mosheim, band 3, 1000-talet, del 2, kap. 2, avsnitt 9, anm. 17. (Se
också ”Tillägg”.)
Och kom dessutom ihåg: Den romerska kyrkan berömmer sig av att den aldrig
förändras. Gregorius VII:s och Innocentius III:s principer är alltjämt den romersk-katolska
kyrkans principer. Om den endast hade makten, skulle den tillämpa dessa lika ivrigt nu som
under gångna århundraden. Protestanterna förstår inte vad de gör när de tar emot stöd från
den romerska kyrkan i arbetet för att upphöja söndagen. Under det att de är upptagna med
att genomföra sin plan, inriktar sig den romerska kyrkan på att återupprätta sin makt och
återvinna sitt förlorade herravälde. Låt bara principen finna fotfäste i Förenta Staterna, att
kyrkan kan använda sig av eller härska över statsmakten, att religiösa seder och bruk kan
inskärpas genom borgerliga lagar, kort sagt att kyrkans och statens myndighet skall härska
över samvetet, så har den romerska kyrkan tillförsäkrat sig segern i detta land.
Guds ord har varnat för den annalkande faran. Om den protestantiska världen inte ger
akt på denna, kommer man att upptäcka den romerska kyrkans verkliga avsikter först när det
redan är för sent. Den växer i stillhet till i makt. Dess doktriner utövar sitt inflytande i
laggivande församlingar, i kyrkosamfunden och i människornas sinnen. Den uppför sina
409