Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
förlåter missgärning och överträdelse och synd, men som ingalunda låter någon bliva
ostraffad.” — 2 Mos. 34: 6, 7.
Bevisade sin kärlek
När Satan drevs ut ifrån himmelen hävdade Gud sin rättvisa och vidmakthöll sin trons
ära. Men då människorna hade syndat genom att ge efter för upprorsmakarens förförelser,
gav Gud ett bevis på sin kärlek genom att ge sin enfödde Son för att dö för det fallna
människosläktet. I försoningen uppenbaras Guds väsen. Korsets mäktiga argument
demonstrerar för hela världsalltet att Guds regering i intet avseende är ansvarig för den
syndens väg som Lucifer har valt.
I striden mellan Kristus och Satan under vår Frälsares verksamhet på jorden, blev den
store bedragarens karaktär avslöjad. Ingenting kunde så fullständigt tillintetgöra universums
sympati för honom som hans fruktansvärda kamp mot världens Återlösare. I fräck hädelse
krävde han att Kristus skulle tillbedja honom. Med utmanande djärvhet förde han honom
upp på bergets topp och på templets tinnar och avslöjade sin onda avsikt, då han
uppfordrade honom till att kasta sig ned från den svindlande höjden. Med outtröttlig ondska
förföljde han Jesus från plats till plats och ingav präster och folk att förkasta hans kärlek och
att slutligen ropa: ”Korsfäst honom! Korsfäst honom!” — Allt detta väckte universums
bestörtning och indignation.
Det var Satan som kom världen att förkasta Kristus. Mörkrets furste använde all sin
makt och list för att förgöra honom. Han såg att Frälsarens kärlek och nåd, hans medlidande
och ömma medkänsla var en framställning av Guds väsen inför världen. Satan ifrågasatte
varje anspråk som Guds Son gjorde och utnyttjade människor som sina agenter för att fylla
Frälsarens liv med lidande och sorg. Det utspekulerade bedrägeri med vilket han sökte
hindra Jesu verksamhet, det hat som olydnadens barn visade, hans grymma anklagelser mot
honom, vars liv var ett exempel på ojämförlig godhet, allt hade sin upprinnelse i en intensiv
önskan om hämnd. All denna uppdämda eld av avundsjuka och ondska, hat och
hämndlystnad bröt lös över Golgata mot Guds Son, medan hela himmelen betraktade scenen
under skräckslagen tystnad.
När det stora offret var fullbordat, uppfor Kristus i höjden. Men han ville inte ta emot
änglarnas hyllning förrän han hade bett: ”Jag vill, att där jag är, där skola ock de som du har
givit mig vara med mig.” Då kom svaret tillbaka från Faderns tron med outsäglig kärlek och
kraft: ”Alla Guds änglar skola tillbedja honom.” — Joh. 17: 24; Hebr. 1: 6.
Jesus var utan fläck. Hans förödmjukelse var slut, hans offer fullbordat och han fick ett
namn som är över alla namn. Nu visade det sig att Satans synd var utan ursäkt. Han hade
uppenbarat sitt sanna väsen som en lögnare och mördare. Det blev klart att samma anda som
354