Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
dödliga människor, men ändå led han. Varför skulle då inte också vi lida, framförallt när
lidandet renar oss? Därför mina älskade, om min död skall bidra till hans ära, så bed om att
den skall få komma snart och att han skall göra det möjligt för mig att bära alla mina
lidanden med uthållighet. Men är det bättre att jag vänder tillbaka till er, så låt oss bedja
Gud om att jag må vända tillbaka utan fläck, dvs. att jag inte må dölja en enda detalj av
evangeliets sanning utan efterlämna åt mina bröder ett gott exempel som de kan följa. Det är
därför sannolikt att ni aldrig mer kommer att få se mitt ansikte i Prag. Men skulle det vara
den Allsmäktiges vilja att jag skall aktas värdig att få komma tillbaka till er, så låt oss gå
fram fastare och starkare i kunskapen om hans lag och kärleken till den.” — Bonnechose,
band 1, sid. 147, 148.
I ett annat brev, som skrevs till en präst som hade blivit anhängare av evangelium,
skriver Hus med stor ödmjukhet om sina egna felsteg. Han anklagar sig själv för att ha ”känt
välbehag av att använda fina kläder och för att ha kastat bort tid med intetsägande sysslor”.
Till detta fogar han dessa rörande förmaningsord: ”Måtte Guds ära och människors frälsning
uppta ditt sinne och inte tankar om prästämbete och lantegendomar. Ta dig i akt för att
smycka ditt hus mer än din själ och var framförallt angelägen om den andliga uppbyggelsen.
Var gudfruktig och ödmjuk mot de fattiga och slösa inte vid gästabud. Om du inte förbättrar
ditt liv och avstår från överflödiga ting, så fruktar jag för att du skall bli hårt tillrättavisad,
såsom också jag själv blir. . . Du känner min lära, för du har tagit emot min undervisning
från barndomen. Därför är det till ingen nytta att skriva mer till dig. Men jag besvär dig vid
Herrens barmhärtighet att du inte efterliknar mig i någon av de fåfängligheter som du har
sett hos mig.” Utanpå brevet skrev han: ”Jag besvär dig min vän att du inte bryter denna
försegling förrän du har visshet om att jag är död.” — Bonnechose, band 1, sid. 148, 149.
Under sin resa fick Hus överallt bevis på hur hans lära hade blivit utbredd och på den
välvilja med vilken människor hade omfattat hans sak. De strömmade till för att träffa
honom. I några städer följde myndigheterna honom genom gatorna.
Kejserligt löfte bryts
Då han kom till Konstanz fick han löfte om frihet. Till kejsarens lejdbrev fogades en
personlig försäkran om beskydd från påven. Men dessa högtidliga och upprepade
förklaringar infriades inte. Reformatorn blev snart arresterad och satt i en motbjudande
fängelsecell. Detta skedde efter order från påven och kardinalerna. Senare överfördes han
till en stark borg på den andra sidan av Rhen och hölls som fånge där. Påven, som fick liten
nytta av sin trolöshet, blev strax därefter insatt i samma fängelse. — Bonnechose, band 1,
sid. 247. I kyrkomötet blev påven förklarad skyldig till de grövsta förbrytelser, förutom
mord, simoni och hor och ”synder som det inte är lämpligt att nämna”. Detta förklarade
69