Sanningens Ogonblick
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Sanningens</strong> Ögonblick<br />
kyrkomötet självt och han blev till sist fråntagen sin påvekrona och satt i fängelse. De två<br />
motpåvarna blev också avsatta och en ny påve blev vald.<br />
Fastän påven hade gjort sig skyldig till större förbrytelser än Hus någon gång hade<br />
beskyllt prästerna för och som han krävde en reform emot, gick samma kyrkomöte, som<br />
hade degraderat påven, nu till verket för att krossa reformatorn. Fängslandet av Hus väckte<br />
stor vrede i Böhmen. Mäktiga adelsmän inlämnade allvarliga protester till kyrkomötet mot<br />
denna våldshandling. Kejsaren som inte gärna ville tillåta brott mot en lejd, satte sig emot<br />
att kyrkomötet skulle behandla Hus’ sak. Men reformatorns fiender var både illasinnade och<br />
ihärdiga. De sökte påverka kejsaren genom hans fördomar, hans fruktan och hans iver för<br />
kyrkan. De kom med långdragna argument för att bevisa att ”man inte bör hålla löften som<br />
har getts till kättare eller till personer som är misstänkta för kätteri, även om de har lejdbrev<br />
från kejsare eller från konungar”. — Jacques Lenfant: History of the Council of Constance,<br />
band 1, sid. 516. Till slut lyckades de.<br />
Då Hus inställdes inför kyrkomötet var han försvagad av sjukdom och den långa<br />
fängelsevistelsen. Den fuktiga, dåliga luften i cellen hade orsakat en feber som nästan hade<br />
tagit hans liv. I tunga kedjor stod han framför kejsaren som hade gett sin hedersord på att<br />
skydda honom. Under de långvariga förhandlingarna höll han oryggligt fast vid sanningen.<br />
Medan de församlade myndigheterna från kyrka och stat lyssnade, framförde han en<br />
högtidlig protest mot korruptionen inom prästståndet. Då han ställdes inför valet mellan att<br />
avsvärja sig sin lära eller lida döden valde han martyrens öde.<br />
Guds nåd höll honom uppe. Under de veckor han måste lida, innan den slutliga domen<br />
föll, var hans själ full av himmelens frid. ”Detta skriver jag i fängelset och med min kedjade<br />
hand, medan jag väntar min dödsdom i morgon”, skrev han till en vän. . . . ”När vi med Jesu<br />
Kristi hjälp möts igen i det kommande livet med dess härliga frid, kommer du att få veta hur<br />
barmhättig Gud har varit mot mig och hur kraftfullt han har hjälpt mig i mina frestelser och<br />
prövningar.” — Bonnechose, band 2, sid. 67.<br />
Från sin mörka fängelsecell förutsåg Hus hur den sanna tron skulle segra. I sina<br />
drömmar vände han tillbaka till kapellet i Prag, där han hade förkunnat evangelium. Han såg<br />
att påven och hans biskopar höll på att utplåna de bilder av Kristus som han hade målat på<br />
väggen. Denna syn plågade honom, men nästa dag såg han många målare ivrigt upptagna<br />
med att framställa dessa bilder i större antal och klarare färger. Så snart arbetet var färdigt<br />
sade målarna som omgavs av en väldig människoskara: ”Låt nu påven och biskoparna<br />
komma. De kommer aldrig att kunna utplåna dem mer.” Då reformatorn omtalade denna<br />
dröm sade han: ”Jag är säker på att Kristi bild aldrig skall bli utplånad. De har önskat<br />
ödelägga den, men den kommer att målas igen i allas hjärtan av predikanter som är mycket<br />
bättre än jag.” — D’Aubigné, band 1, kap. 611<br />
70
Change language