Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
men den sjunde dagen är Herrens, din Guds sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej
heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej
heller främlingen som är hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde Herren himmelen
och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen; därför har
Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.” - 2 Mos. 20: 8-11.
Guds Ande påverkade dessa som studerade Bibeln. De blev överbevisade om att de,
utan att veta det, hade överträtt detta bud genom att inte ta hänsyn till Skaparens vilodag. De
började då undersöka, varför man helighöll den första dagen i veckan i stället för den dag
som Gud hade helgat. De kunde inte finna några bevis i Bibeln för att det fjärde budet hade
avskaffats eller att sabbaten hade blivit förändrad. Den välsignelse som först hade knutits till
den sjunde dagen, hade aldrig avlägsnats. I uppriktighet hade de sökt förstå och göra Guds
vilja. Då de nu såg att de själva överträdde hans lag, blev de bedrövade. De gav uttryck för
sin lojalitet mot Gud genom att helighålla hans sabbat.
Många och ihärdiga ansträngningar gjordes för att omkullkasta deras tro. Ingen kunde
undgå att se, att om den jordiska helgedomen var en skugga och en avbild av den
himmelska, så var den lag som låg i arken på jorden en exakt avskrift av den lag som fanns i
arken i himmelen. Att godkänna sanningen om den himmelska helgedomen måste också
innebära att de erkände kraven i Guds lag och sabbatens giltighet, såsom den påbjuds i det
fjärde budet. Detta förklarar det bittra och starka motståndet mot denna konsekventa
tolkning av Bibeln, som förde fram till att Kristi tjänst i den himmelska helgedomen
klarlades. Människor försökte stänga den dörr som Gud hade öppnat och öppna den dörr
som han hade stängt. Men ”han som ’upplåter, och ingen kan tillsluta’, han som ’tillsluter
och ingen upplåter’”, hade förklarat: ”Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen
kan tillsluta.” (Upp. 3: 7, 8.) Kristus hade öppnat dörren eller tjänsten i det allraheligaste.
Ljus lyste ut genom denna öppna dörr i den himmelska helgedomen. Man såg att det fjärde
budet fanns i den lag som förvarades där. Det som Gud hade upprättat kunde ingen
människa omkullkasta.
En tredubbel varning
De som hade tagit emot ljuset om Kristi medlartjänst och Guds lags eviga giltighet,
fann att dessa sanningar framställdes i Uppenbarelsebokens 14:e kapitel. Budskapen i detta
kapitel utgör en tredubbel varning som skall bereda jordens invånare för Herrens andra
ankomst. (Se ”Tillägg”.) Förkunnelsen om att ”stunden för hans dom har kommit” pekar på
Kristi avslutande tjänst för människors frälsning. Den hänvisar till en sanning som måste
förkunnas, intill dess att Frälsarens medlartjänst upphör och han vänder tillbaka till jorden
för att hämta sitt folk.
307