Sanningens Ogonblick
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
Historiens mysterium är inte helt mörkt, eftersom det är en slöja som endast delvis döljer den kreativa verksamheten och de andliga krafterna och driften av andliga lagar. Det är vanligt att säga att martyrernas blod är kyrkans frö, men det vi hävdar är helt enkelt att enskilda handlingar med andligt beslut bär social frukt ... För de stora kulturella förändringar och historiska revolutioner som avgör öden för nationerna eller en ålders karaktär är det kumulativa resultatet av ett antal andliga beslut ... tro och insikt, eller avslag och blindhet, hos individer. Ingen kan sätta fingret på den ultimata andliga handlingen som lutar balansen och får samhällets yttre ordning att ta en ny form ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Sanningens</strong> Ögonblick<br />
frälsning. Han insåg hur nödvändigt det alltid är att tro på Kristi förtjänst. Hans ögon hade<br />
öppnats. De skulle aldrig någonsin mer kunna bortse ifrån påvedömets bedrägeri.<br />
Då han vände blicken bort från Rom hade han också vänt sinnet bort ifrån det. Efter<br />
denna tid blev brytningen alltmer markerad. Till slut bröt han varje förbindelse med<br />
påvekyrkan. Efter det att Luther hade kommit tillbaka från Rom fick han den teologiska<br />
doktorsgraden vid universitetet i Wittenberg. Nu hade han tillfälle såsom aldrig tidigare att<br />
studera Bibeln som han älskade så högt. Han hade avgett ett heligt löfte att studera Guds ord<br />
omsorgsfullt, att med trohet förkunna det så länge han levde och att inte längre rätta sig efter<br />
påvens ord och doktriner. Han var inte längre bara munk eller professor. Han kände sig ha<br />
fått en kallelse att med auktoritet förkunna Bibeln. Han hade kallats som en herde att vaka<br />
över Guds hjord som hungrade och törstade efter sanningen. Han framhöll klart och tydligt<br />
att de kristna inte skulle godkänna andra läror än de som grundade sig på Bibelns auktoritet.<br />
Detta innebar ett slag riktat mot själva grunden för den påvliga överhögheten. Det var med<br />
andra ord, själva livsprincipen i Reformationen.<br />
Luther insåg hur farligt det var att upphöja mänskliga teorier över Guds ord. Utan<br />
fruktan angrep han teologernas spekulativa otro. Han bekämpade den filosofi och teologi<br />
som så länge hade utövat ett avgörande inflytande över folket. Har fördömde sådana studier<br />
som inte bara var värdelösa utan skadliga. Han försökte leda sina lyssnares tankar bort ifrån<br />
filosofers och teologers spetsfundigheter och över till de eviga sanningar som framhölls av<br />
profeter och apostlar. Budskapet blev värdefullt för den ivriga skara som begärligt lyssnade<br />
till hans ord. Aldrig tidigare hade de fått lyssna till en sådan undervisning. Glädjebudskapet<br />
om Frälsarens kärlek och försäkringen om förlåtelse och frid på grund av hans försonande<br />
blod, fröjdade deras sinnen. Det väckte hos dem ett levande hopp. I Wittenberg tändes ett<br />
ljus. Strålarna från detta skulle nå ut till jordens avlägsnaste trakter och tillta i klarhet intill<br />
tidens avslutning.<br />
Ingen förlikning möjlig<br />
Men ljus och mörker kan inte samsas. Mellan sanning och villfarelse pågår en strid<br />
som aldrig kan bli bilagd. Att upprätthålla och försvara den ene är det samma som att<br />
angripa och bryta ned den andre. Vår Frälsare har själv sagt: ”Jag har icke kommit för att<br />
sända frid, utan svärd.” — Matt. 10:34. Några år efter det att Reformationen hade börjat<br />
sade Luther: ”Gud vägleder mig inte endast. Han driver mig framåt. Han bär mig bort. Jag<br />
bestämmer inte över mig själv. Jag vill leva i lugn och ro. Men jag kastas mitt in i kamp och<br />
omvälvningar.” — D’Aubigné, band 5, kap. 2. Han drevs nu in i striden.<br />
Den romerska kyrkan hade gjort Guds nåd till en handelsvara. Penningväxlarnas bord<br />
(Matt. 21: 12) ställdes upp vid sidan av altarna. Luften genljöd av rop från köpare och<br />
säljare. Under förevändning att man samlade pengar för byggandet av S:t Peterskyrkan i<br />
84
Change language