Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
honom gav han sitt samtycke. Han avslöjade då så grundligt deras påståenden att bedragarna
ögonblickligen lämnade Wittenberg. Fanatismen hade tillfälligt stoppats, men några få år
senare bröt den ut igen med ännu större våldsamhet och ännu mer fruktansvärda resultat.
Luther sade om ledarna i denna rörelse: ”För dem var Bibeln bara en död bokstav. De
började alla att ropa: ’Anden anden!’ men jag vill i sanning inte följa dem dit deras ande
leder dem. Måtte Gud i sin barmhärtighet bevara mig ifrån en kyrka där det bara finns
helgon. Jag vill vara tillsammans med de ringa, de svaga, de sjuka, med dem som inser och
känner sina synder och som ständigt suckar och ropar till Gud från djupet av sina hjärtan för
att få tröst och stöd ifrån honom.” — D’Aubigné, band 10, kap. 10.
Thomas Münzer, den mest verksamme av fanatikerna, var en man med stor begåvning.
Om han blivit ledd på rätt sätt skulle han ha kunnat uträtta mycket gott. Men han hade inte
lärt sig de första grunderna i sann kristendom. ”Han var besatt av en önskan att reformera
världen och glömde i likhet med alla de andra svärmarna att Reformationen skulle börja
med honom själv.” — Samma källa, band 9, kap. 8. Han traktade efter att uppnå ställning
och inflytande och var inte villig att vara andre man, ens efter Luther. Han påstod att
reformatorn, genom att insätta Bibelns auktoritet i stället för påven, bara upprättat ett
påvedöme i en ny form.
Han framhöll att han själv hade fått det gudomliga uppdraget att införa den sanna
reformen. ”Den som har denna ande”, sade Münzer, ”har den rätta tron, även om han aldrig i
sitt liv får se Bibeln.” — Samma källa, band 10, kap. 10. De fanatiska förkunnarna lät sig
behärskas av intryck. De betraktade varje tanke och infall som Guds röst. Följaktligen gick
de till stora ytterligheter. Några brände till och med sina biblar under det att de sade:
”Bokstaven dödar, men anden gör levande.” Münzers lära tilltalade människors intresse för
det egendomliga, samtidigt som den tillfredsställde deras stolthet genom att i själva verket
sätta mänskliga idéer och åsikter högre än Guds ord. Tusentals tog emot hans lära. Det
dröjde inte länge förrän han förkastat all ordning i den offentliga gudstjänsten och påstod att
lydnad mot furstar var ett försök att tjäna både Gud och Belial.
Lidelserna släpps lösa
. Folket som redan börjat kasta av sig påvedömets ok började nu också visa ovilja inför
de borgerliga myndigheternas påbud. Münzers revolutionära åsikter som folk menade hade
godkänts av Gud, kom dem att frigöra sig från all kontroll och låta sina fördomar och
lidelser få fria tyglar. De mest fruktansvärda scener av uppror och strider följde. Tysklands
jord dränktes i blod.
De svåra själsliga strider som Luther för så länge sedan hade upplevt i Erfurt, trängde
sig nu åter på honom med dubbel styrka när han såg att Reformationen fick skulden för
följderna av denna fanatism. De katolska furstarna förklarade att upproret var den naturliga
131