Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
ofta talat i deras rådsförsamlingar. Människor har betraktat dem. Människor har lyssnat till
deras ord. Människor har argumenterat mot deras förslag och hånat deras råd. I rådssalar och
inför domstolar har dessa himmelska sändebud visat att de noga känt människors historia.
De har visat att de bättre kunnat försvara de förtrycktas sak än de bästa och mest vältaliga
försvarare. De har gjort planer om intet och avvärjt ondska, som i hög grad skulle ha hindrat
Guds verk och dragit olycka över hans folk. I farans och hemsökelsens stund slår Herrens
ängel ”sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem”. (Ps. 34: 7.)
Med stark längtan väntar Guds folk på det tecken som skall förebåda deras kommande
Konung. När de har hälsat väktaren med orden: ”Väktare, vad lider natten?” har svaret alltid
blivit: ”Morgonen har kommit, och likväl är det natt.” — Jes. 21: 11, 12. Ljus lyser upp
molnen ovanför bergstopparna. Snart skall Guds härlighet uppenbaras. Rättfärdighetens sol
skall lysa. Morgonen och natten är båda nära, en evig dag börjar för de rättfärdiga, men evig
natt sänker sig över de ogudaktiga.
Slöjan dras undan
Under det att de kämpande sänder sina böner upp till Gud tycks det som om den slöja
som döljer den osynliga världen för dem dras åt sidan. Himmelen glöder av den eviga
dagens morgonrodnad som bryter fram. Liksom änglasång ljuder dessa ord för deras öron:
”Håll ut i tro! Hjälpen kommer!” Kristus, den mäktige segerherren, sträcker fram en evig,
härlighetskrona mot sina trötta stridsmän. Hans röst ljuder från de öppna portarna: ”Se jag är
med er, frukta inte! Jag känner era svårigheter. Jag har burit era sorger. Ni kämpar inte med
okända fiender. Jag har kämpat kampen för er. I mitt namn skall ni mer än segra.”
Frälsaren kommer att sända hjälp just när vi mest behöver den. Vägen till himmelen är
helgad av hans fotspår. Varje törne som sårar vår fot har sårat hans. Varje kors som vi måste
bära, har han burit före oss. Herren tillåter strid för att bereda oss för fred. Prövningens tid är
fruktansvärd för Guds folk, men den är också en tid för varje sann troende att blicka uppåt
och genom tron kunna se löftets båge omge honom.
”Herrens förlossade skola vända tillbaka och komma till Sion med jubel; evig glädje
skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, sorg och suckan skola fly bort.
Jag, jag är den som tröstar eder. Vem är då du, att du fruktar för dödliga människor, för
människobarn som bliva såsom torrt gräs? Och därvid förgäter du Herren, som har skapat
dig, . . . Ja, beständigt, dagen igenom, förskräckes du för förtryckarens vrede, såsom stode
han just redo till att fördärva. Men vad bliver väl av förtryckarens vrede? Snart skall den
fjättrade lösas ur sitt tvång; han skall icke dö och hemfalla åt graven, ej heller skall han lida
brist på blod. Ty jag är Herren, din Gud, han som rör upp havet, så att dess böljor brusa, han
vilkens namn är Herren Sebaot; och jag har lagt mina ord i din mun och övertäckt dig med
min hands skugga.” — Jes. 51: 11-16.
446