Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
Bibeln som sin vägledare. Den engelske monarken som ville stärka sin makt genom att
tillförsäkra sig stöd från Rom, tvekade inte att offra reformatorerna. För första gången i
Englands historia bestämdes det att anhängarna av evangelium skulle mista livet på bålet.
Den ena martyren efter den andra föll. Sanningens försvarare bannlystes och plågades och
kunde bara ropa ut sin smärta inför Guds öron. De förföljda reformatorerna fann sin tillflykt
så gott de kunde ibland de lägre klasserna. De predikade på hemliga platser och gömde sig
till och i med i jordhålor och bergsgrottor.
Trots den häftiga förföljelsen kom under flera års tid en stilla, from, inträngande och
tålmodig protest att göra sig gällande mot den rådande förvanskningen av den kristna läran.
De kristna hade under denna tid endast en mycket begränsad kunskap om sanningen. De
hade emellertid lärt sig att älska Bibeln och att tro på den. Därför uthärdade de också
lidandet. Liksom lärjungarna på apostlarnas tid avstod många från sina jordiska ägodelar för
att befrämja Kristi sak. De som fick tillåtelse att bo kvar i sina hem, tog gärna emot de
bannlysta. När de själva blev förvisade, delade de med glädje de utstöttas öde. Det är sant att
tusentals som fruktade för förföljarnas raseri vann frihet genom att avsvärja sig sin tro. De
kom ut ur fängelserna, iförda botkläder som tillkännagav att de hade avsvurit sig sin tro.
Men det fanns många, bland dem en del adliga liksom många fattiga, som vittnade om
sanningen innanför tjocka fängelsemurar och ”lollardtorn”. På sträckbänken och bålet
gladde de sig över att aktas värdiga att få ta del i Kristi lidande.
Papisterna hade inte lyckats få sin vilja igenom ifråga om Wycliffe under hans livstid.
Deras hat kunde inte tillfredsställas så länge hans kropp vilade i fred i graven. Efter en
order, som utsändes från kyrkomötet i Konstanz mer än 40 år efter hans död, grävdes hans
ben upp och brändes offentligt. Askan kastades i en bäck i närheten. ”Den bäcken”, säger en
gammal författare, ”förde hans aska till Avon, Avon förde den till Severn, Severn till den
lilla sjön och därifrån fördes den till havet. Så blev Wycliffes aska en bild av hans lära, som
nu spreds över hela världen.” — T. Fuller, Church History of Britain, band 4, sec. 2, par. 54.
Hans fiender förstod litet av den symboliska betydelse som deras ondskefulla gärning fick.
Det var genom att läsa Wycliffes skrifter som Johan Hus i Böhmen leddes till att
förkasta många av de romerska villfarelserna och börja sitt reformationsverk. På det sättet
blev sanningens säd utsådd i dessa två länder som låg så långt ifrån varandra. Från Böhmen
sträckte sig verket till andra länder. Människors tankar vändes mot Gud som så länge hade
varit glömd. En gudomlig hand förberedde vägen for den stora Reformationen.
61