Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
Guds stad. På Jesu befallning stängs portarna till det nya Jerusalem. Satan omringar staden
och gör sig färdig för angrepp.
Nu framträder Kristus inför sina fiender. Högt över staden på en plattform av lysande
guld står hans tron. Här sitter Guds Son och omkring honom finns undersåtarna i hans rike.
Kristi kraft och majestät är obeskrivlig. Ingen penna kan skildra den. Den evige Faderns
härlighet omger hans Son. Glansen av hans närvaro fyller Guds stad och sprider sig utanför
portarna och omger hela jorden i sin strålglans.
Närmast tronen finns de som en gång var ivriga för Satans sak men som, ryckta som
bränder ur elden, har följt sin Frälsare med djup och stark hängivenhet. Därefter kommer de
som utvecklat en kristen karaktär mitt ibland lögn och ogudaktighet, de som ärat Guds lag
då den kristna världen förklarade att den var avskaffad. Så kommer miljoner av alla släkter
som blivit martyrer för sin tro. Runt omkring dem finns ”en stor skara som ingen kunde
räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål. . . inför tronen och inför
Lammet, och de voro klädda i vita, fotsida kläder och hade palmer i sina händer”. (Upp 7:9.)
Deras strid är slut, deras seger vunnen. De har fullbordat loppet och fått lönen.
Palmkvistarna är symbol på seger, de vita kläderna är en bild av Kristi fullkomliga
rättfärdighet som nu är deras.
Livets konung kröns
De återlösta stämmer upp en lovsång som länge genljuder genom himmelens valv:
”Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.” — Upp. 7: 10.
Änglar och serafer förenar sina röster med de andras i lovsång. När nu de återlösta har
betraktat Satans makt och ondska förstår de bättre än någon gång tidigare att endast Kristi
makt kunde ge dem seger. I hela den lysande skaran finns det ingen som menar sig ha frälst
sig själv eller segrat genom egen kraft eller godhet. Ingen nämner vad de gjort eller lidit,
utan ämnet i varje sång och grundtonen i all lovsång är: ”Frälsningen tillhör vår Gud, honom
som sitter på tronen, och Lammet”.
Inför de samlade invånarna på jorden och i himmelen äger så den slutliga kröningen av
Guds Son rum. Konungarnas Konung som nu har tagit emot högsta majestät och makt,
uttalar domen över upprorsmakarna mot hans regering, och låter domen drabba dem som har
överträtt hans lag och förtryckt hans folk. Guds profet säger: ”Jag såg en stor vit tron och
honom som satt därpå: och för hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev
funnen för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen, och böcker blevo
upplåtna. Och jämväl en annan bok blev upplåten; det är Livets bok. Och de döda blevo
dömda efter sina gärningar, på grund av det som var upptecknat i böckerna.” — Upp. 20:
11, 12.
469