Sanningens Ogonblick

Sanningens Ögonblick
upproriska anda fram. Full av raseri bestämmer han sig för att inte ge upp den stora striden.
Tiden har kommit för hans sista desperata kamp mot himmelens Konung. Han rusar rakt in i
skaran av sina undersåtar och försöker inspirera dem med sitt eget raseri och uppegga dem
till omedelbar strid. Men bland alla de otaliga miljoner som han har lockat till uppror finns
inte en enda som erkänner hans herravälde. Hans makt är slut. De ogudaktiga är fyllda av
samma hat mot Gud som besjälar Satan, men de ser att deras sak är hopplös. De kan inte
segra över Gud. Deras raseri vänder sig mot Satan och dem som har varit hans medhjälpare
för att bedra dem. Med djävulskt raseri kastar de sig över dem.
Herren säger: ”Eftersom du i ditt hjärta tycker dig vara en gud, se, därför skall jag låta
främlingar komma över dig, de grymmaste folk; och de skola draga ut sina svärd mot din
visdoms skönhet och skola oskära din glans. De skola störta dig i graven.” ”Jag. . . förgjorde
dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna. . . därför slog
jag dig ned till jorden och gav dig till pris åt konungarna, så att de fingo se sin lust på dig. . .
Jag lät dig ligga såsom aska på jorden inför alla som besökte dig. . . Du tog en ände med
förskräckelse för evig tid.” — Hes. 28: 6-8, 16-19.
Ödeläggelsen för alltid slut
”Och skon som krigaren bar i stridslarmet och manteln som sölades i blod, allt sådant
skall brännas upp och förtäras av eld.” ”Ty Herren är förtörnad på alla folk och vred på all
deras här, han giver dem till spillo, han överlämnar dem till att slaktas.” ”Han skall låta
ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk
som bliver dem beskärd.” — Jes. 9: 5; 34: 2, Ps 11: 6. Eld kommer ned från himmelen från
Gud. Jorden öppnar sig. De vapen som finns dolda i dess djup kommer till användning.
Förtärande flammor väller ut från alla gapande klyftor. Själva berggrunden brinner. Dagen
har kommit som skall brinna såsom en ugn. Elementen smälter av förtärande hetta och
jorden och de verk som är på den bränns upp. (Mal. 4: 1; 2 Petr 3: 10.) Jordens yta tycks
vara en enda smält massa, en enorm, sjudande sjö av eld. Detta är domens och
ödeläggelsens dag för de ogudaktiga. ”En Herrens hämndedag, ett vedergällningens år, då
han utför Sions sak.” — Jes. 34: 8.
De ogudaktiga får sitt straff på jorden. (Ords. 11: 31.) De skall ”bliva lika strå, och
dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger Herren Sebaot”. (Mal. 4: 1.) Några
utplånas på ett ögonblick under det att andra får lida längre. Alla får lön efter sina gärningar.
Satan straffas inte bara för sitt eget uppror utan också för alla de synder som han har fått
Guds folk att begå. Han får långt större straff än dem han har bedragit. Efter det att alla
ogudaktiga är utrotade, fortsätter han att leva och lida. Men i de renande lågorna blir de
ogudaktiga till sist förtärda, rot och grenverk, Satan är roten, hans efterföljare grenarna.
474