Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

Någon vecka senare togs dessutom beslutet att Erik och Tomas var tvungna
att flytta ut från deras kontorsrum eftersom det skulle ge arbetsstationer åt de
tre konsulterna. Kompetensarena Väst placerades istället i ett mindre rum
som delades med Innovationsbrons IT-ansvarige. Erik var inte alls nöjd med
lösningen. Rummet var litet och fullt med datorer och sladdar. Hur han och
Tomas skulle kunna jobba obehindrat där förstod han inte. Det var nu också
bestämt att Lena själv skulle vara deras kontaktperson och man hade en föraning
om att hon kunde vara betydligt mer krävande vad gäller uppföljning,
kontroll och styrning. Detta innebar också att projektets medverkan i Nutekansökan
mer eller mindre skars bort.
Utdrag ur dagboken: ”Varför denna katt-och-råtta-lek?”
Läget under våren blev alltså ganska turbulent för projektet. Jag försökte
flera gånger få till en ny intervju med Erik men utan att lyckas. Inplanerade
möten flyttades för att sedan avbokas. När jag ringde honom möttes jag antingen
av en upptaget-ton eller ett mobilsvar. Mina e-mail besvarades inte.
Hade projektet nått ett krisläge? Eller ville han inte längre träffa mig? Frågorna
surrade i huvudet. Jag drog mig till minnes ett samtal någon månad
tidigare vid en fika på Lindholmen då Tomas halvt på skoj sa att projektet
hade klassificerat människor i tre kategorier; dom lata, dom farliga och egna
medarbetare. Hade man plötsligt börjat se mig som en av de där farliga människorna?
Tillslut lyckades jag i alla fall nå Erik, som ursäktade sig med att
han varit extremt upptagen och helt enkelt inte haft tid att prata med mig.
100
Efter att ha jagat Erik i flera veckor blev det tillslut ett möte. Jag hade ringt och ringt…
Två gånger hade jag kommit fram och han lovade att han skulle återkomma en timma
senare men ringde inte tillbaks. Sedan var luren av igen. Tillslut tröttnade jag och
skickade ett SMS där det stod ”Varför denna katt-och-råtta-lek?”, varpå Erik ringde upp
samma kväll. Intervjun skulle hållas på torsdagen, men dagen innan ringde Erik och ville
flytta den igen. Slutligen beslöt vi oss att mötas en helg eftersom han då inte var lika
stressad. Så vi träffas en solig lördagsvårdag vid Valand och gick och fikade på ett närliggande,
lite avskilt kafé, där han insisterade på att bjuda på fikat. Jag gick motvilligt
med på detta. Efter lite allmänt prat började han berätta om vårens händelser.
Utdrag från egna reflektioner efter möte med Erik, 2005-04-16
Ett nytt företag ser sitt ljus
Efter att Marie lämnat Teknikbrostiftelsen hade ganska mycket förändrats.
Lena började ställa mer krav och ville få inblick i utvecklingen men var samtidigt
ofta upptagen med andra arbetsuppgifter. Att projektet fått flytta till