Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

sursbaserade, rationalistiska teorier också tystat ned alternativa versioner.
Hjort (2007) pekar på entreprenörskapets dramatiska inslag som försvinner i
bruset av ekonomism och managerialism och lyfter fram den narrativa ansatsen
och vad han kallar ”genealogic storytelling” (Hjorth, 2004) som en möjlighet
att ge tillbaks en röst åt dessa nedtystade entreprenöriella berättelser.
Också Chris Steyaert (1995; 2007) och William Gartner (2007) är aktiva
förespråkare för en narrativ ansats, som de anser har en potential att beskriva
entreprenörens komplexa vardag på ett mer innehållsrikt sätt och via dialogen
ge utrymme åt entreprenörsforskaren för ökad epistemologisk och metodmässig
reflektion.
»New sides of the entrepreneurial story, as it is written in Western business
schools, are hereby disclosed, and we are invited to write a transformative
literature on entrepreneurship. A literature occupied with the lives of passion,
effect, wit, sensitivity and not only economy, calculation, scientific rationality
and strategic decision making. I believe such literature on entrepreneurship,
centered on opportunity creation, is a crucial complement to the
still dominant story of opportunity discovery/evaluation/exploitation.«
(Hjorth, 2007:19)
Czarniawska och Wolff (1991) menar att entreprenörer liksom ledare och
chefer har arketypiska, mytbildande rollskript som kan ses som del i ett dramaturgiskt
skådespel. Entreprenören beskrivs som drömmande om evig
framgång i skapandet av nya fantastiska världar, samtidigt som en potentiell
tragedi alltid vilar runt hörnet. I ett försök att avdramatisera den annars så
mytomspunne, gåtfulle entreprenören använde sig Ronald Mitchell (1997) av
entreprenörers livsberättelser (”life stories”). Genom att komma i nära dialog
med personerna som definieras som entreprenörer försökte han lyfta
fram en mer nyanserad bild av entreprenörens vardag.
»Instead of idealizing the extraordinary, these oral histories legitimize the
ordinary – with the weight of enough voices to proclaim its importance.«
(Mitchell, 1997:136)
David Rae (2000) studerade entreprenörers berättelser för att analysera identitetsskapande
och lärande. Han anser att en narrativ och diskursiv ansats kan
hjälpa till att minska glappet mellan entreprenörers praktiska erfarenheter
och deras kontinuerliga menings- och identitetsskapande process. Lounsbury
och Glynn (2002) anser att berättelser kan fungera som en medlare mellan
entreprenörers resurstillgångar och kommande potentiella värdeskapande
genom ett aktivt skapande av innovationens identitet och legitimitet gentemot
dess omvärld. Berättelser hjälper entreprenören i kapitalanskaffning
och uppbyggnaden av ekonomiskt värde. Också Ellen O´Connor (2004) är
inne på samma linje, i det att entreprenörer innan verksamheten är i drift
behöver bygga upp legitimitet och mobilisera (ekonomiska) resurser och då
kan ta berättelser till hjälp för att engagera sin omgivning. Entreprenörerna
måste alltså ibland helt enkelt agera som om verksamheten redan finns, vil-
283