Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

Presentationsmaterial från Anders, september 2005
BJÖRN: Men hur ska de som lämnar in förslag veta säkert att man får betalt
efteråt? Så man inte blir nedrankad men att företaget ändå använder sig
av idéerna?
ANDERS: Att dom stjäl… just det. Så resonerar nog till exempel många uppfinnare.
Men då hävdar jag att i det öppna samhället som vi lever i nu är
det en dödssynd att inte göra rätt för sig och det avslöjas mycket snabbare.
Gör du något sådant så är du rökt. Plus att det här systemet håller ju
ordning på idéerna. Skickar man in förslag så blir de registrerade och då
kan man i efterhand rent tekniskt gå in och kontrollera. Jag är förberedd
på frågan och det här med att knycka idéer förekommer men de seriösa
företagen som är med i det här skulle på ett pinsamt och snabbt sätt avslöja
sig om de missköter sig.
Sen, vaddå knycka? Nu berättar jag några idéer och du tar till dig dem
och modifierar lite. Har du då knyckt av mig? Förstår du? Livet består av
att ta intryck från omgivningen! För mig är det så uppenbart att har du
någonting att sälja, då är det bra att du har en affär, det är bra om du har
ett skyltfönster, det är bra att visa upp produkterna, det är bra att bjuda in
kunder. Dom misstänksamma behöver ju inte vara med i Idébanken.
Anders sade själv att hans förhållningssätt till Idébankens utveckling genomsyrades
av Internetstrategen Fredrik Hallbergs tankar. Det var mer eller
mindre av en slump att deras vägar hade korsats. Tre studenter från Handelshögskolan
i Göteborg ville göra en studie om kundinvolvering och tog därför
kontakt med Anders. Det hela rann tillslut ut i sanden men studenterna tipsade
om Fredrik som de hade haft som föreläsare på sin kurs. Efter att ha läst
113