Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

ket Gartner, Bird och Starr (1992) också påpekat. Entreprenörer utför ett
skådespel för att övertyga sin omgivning om framtidens framgångar.
Berättelsernas organiserande kraft
De två lingvistikerna Labov och Waletzky (1967) visade tidigt hur dagliga
personliga berättelser har en mängd organiserande funktioner, något som till
exempel sociolingvistiken och konversationsanalysen sedermera anammat.
Labov och Waletzky menade att individer tenderar att främst berätta händelser
som är ovanliga, oväntade eller unika, och genom att berätta om dessa
händelser för omgivningen görs de hanterbara och förståeliga. Detta är också
vad Weick menar med begreppet sensemaking (Weick, 1979, 1995), och
sammanfattar detta i följande sju punkter varför just berättelsen är så stark
och betydelsefull i det kontinuerliga byggandet av det egna jaget och lärdomar
om dess omvärld;
284
»First, stories aid comprehension because they integrate that which is known
about an event with that which is conjectural [”hypotetiska”]. Second, stories
suggest a causal order for events that originally are perceived as unrelated
and akin to a list. Third, stories enable people to talk about absent
things and to connect them with present things in the interest of meaning.
Fourth, stories are mnemonics [”minnesstödjande”] that enable people to
reconstruct earlier complex events. Fifth, stories can guide action before
routines are formulated and can enrich routines after those routines are formulated.
Sixth, stories enable people to build a database of experience from
which they can infer how things work. And seventh, stories transmit and reinforce
third-order controls by conveying shared values and meaning (a
script is a second-order control that works like a standard operating procedure).
Stories, in the last analysis, may be crucial for sensemaking because
they facilitate diagnosis and reduce the disruption produced when projects
are interrupted.« (Weick, 1995:129)
Vi använder alltså berättelser för att förstå våra egna och andras liv
(Polkinghorne, 1988). De beskriver, strukturerar, förklarar, vägleder, instruerar,
försvarar, sanktionerar, manipulerar och underhåller. Därmed organiserar
de vår sociala verklighet men än viktigare, de hjälper också till att tala
om vilka vi själva är; våra egenskaper, preferenser, attityder, värderingar,
vår uppfattning och moral, vår identitet, genom att implicit och explicit sätta
normer och gränser och peka ut förebilder, mål och visioner.
Just analyser av autobiografier eller så kallade ”life stories” har varit ett
väletablerat tillvägagångssätt inom många samhällsvetenskapliga domäner.
Bertaux och Kohli (1984) identifierar två huvudriktningar, där den första
fokuserar på individers meningsskapanden om sitt eget liv och sin specifika
situation, och den andra vill beskriva och förklara sociologiska fenomen eller
processer ”inifrån” och på djupet genom informanters livsberättelser som