Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

mötesprotokollet; ”Av regionala utvecklingsmedel avsätts högst 1.104.500
kronor för medfinansiering av projektet Kompetensarena Väst” och plötsligt
var alla förutsättningar förändrade. Visserligen skulle en skilsmässa kunna
stå för dörren redan om ett par månader då ett nytt beslut måste tas i nämnden
men fram till dess fanns en helt annan stabilitet än tidigare. Detta gav
förutsättningar för en mycket inspirerande höst. Man var nu del av en helhet,
ett sammanhang, en gemenskap. Man hade blivit starkare, vilket förhoppningsvis
skulle medföra en enklare resa och underlätta enrollerandet av nya
aktörer på färden. Åtminstone hade man fått lite arbetsro och kunde äntligen
lägga kraft på saker som utvecklade konceptet och systemet.
Stärkt av framgången var Erik villig att reflektera över det tidigare projektets
misslyckande. Han tryckte främst på de yttre betingelsernas påverkan på
utfallet, i så måtto att infrastrukturen inte varit på plats och därför försvårat
koordinerings- och kontrollaktiviteterna av de olika inblandade aktörerna.
Han menar också att projektets mål och syften redan från början varit alltför
höga och i princip omöjliga att uppfylla. Som lyssnare kan man möjligtvis
undra om han verkligen var ärlig och berättade hela sanningen bakom projektets
bakslag. Det skulle också bli intressant att följa om man tagit lärdom
av dessa misstag när man äntligen fått en andra chans.
För tillfället såg alltså det mesta mycket positivt ut. Nu var frågan vad nästa
steg skulle bli. Ovissheten fanns fortfarande kvar där i bakgrunden eftersom
man ju inte visste helt säkert vad som skulle hända efter nyår. All tyngdpunkt
hade fram till för en vecka sedan legat på att säkerställa överlevnaden
och nu hade man bara några få månader på sig att infria en mängd löften.
Vilka nya aktörer skulle man gå på? Hur skulle man strukturera arbetet? Vart
tänkte man lägga fokus?
För egen del kunde jag också dra en åtminstone temporär lättnades suck. Att
Erik och Tomas fick fortsätta sin verksamhet säkerställde flera månaders
empiriinsamling. Trots att jag fortfarande var tveksam till om projektets
syfte någonsin skulle uppfyllas och därför ansåg det lite märkligt att man så
framgångsrikt lyckats få in extern finansiering, tyckte jag att själva enrolleringsprocessen
var väldigt intressant att följa på nära håll. Det faktum att
Erik och Tomas arbetade bra tillsammans var säkert en mycket bidragande
orsak till medgången och deras förmåga att argumentera och koppla sina
idéer till redan befintliga, starka strukturer såg ut att vara en lyckosam strategi.
Det enda orosmomentet som jag såg för min studie var att RUN eller
Teknikbrostiftelsen vid årsskiftet av någon anledning lade ned projektet,
eftersom jag då skulle ha förlorat ytterligare ett halvt års datainsamling. Ju
längre man följer ett studieobjekt i dess vardande desto besvärligare är det
att backa ur eventuella återvändsgränder och hitta nya fungerande avfarter.
76