Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

112
ANDERS: Det visade sig att många av de organisationer som sa sig tycka att
det här är viktigt ändå inget gjorde. Det finns en bekvämlighet och denna
fråga berör så många personer i en organisation. Det är inte en gubbe som
bestämmer över helheten. Man är helt enkelt inte van att organisera sig
för den här formen av innovationsverksamhet.
BJÖRN: För att den är interaktiv...?
ANDERS: Ja och för att den är ostrukturerad. Den följer inte normen ”köp in,
tillverka, sälj” utan det är något annat som flyter omkring i organisationen.
”Ska vi verkligen tillåta något så irrationellt…? Ska vi låta vem som helst…?”
Det här är något som många företag går igenom nu; hur man ska organisera
sig för innovationer. Och jag kanske inte upptäckte det här motståndet
i början. Man vill ha tillväxt men är inte organiserad för att tänka i nya
banor. Alla pratar om att det här är ett paradigmskifte, att vi går in i ett
nytt skeende i samhället där vi blir mer öppna, att vi måste börja lyssna
på våra kunder. Men det finns en tröghet. Man tycker det är bra, men
”först måste vi prata med honom, och sedan med honom och sedan…”
BJÖRN: Gamla maktstrukturer…
ANDERS: Ja. Jag tror inte det finns någon som säger emot mig när jag påstår
att det är viktigt med nytänkande och innovationer, men det är många
som inte vet hur. Så istället för att vänta på dessa kunder så tänkte jag;
”Ahh, jag gör en tjänst av det här istället”. Jag har ju systemet, jag har kunskaper
och erfarenheter, hela alltet. Jag gör en tjänst på Internet av det och
kallar den för Idébanken.se, och det är det jag gör nu.
Då är tanken att självklart dels att tjäna pengar på tjänsten men jag blir ju
också min egen ambassadör för systemet. Det vill säga, om jag får detta
att spridas så kanske det sitter någon på Saab eller Volvo och funderar;
”Ja men Idébanken.se funkar ju på Internet, skulle inte det också passa i vårt Intranet?”
Så är min strategi. Jag gjorde det officiellt den 9:e december via
det där brevet du har där.
Anders försökte under intervjun gå ut på Internet och ge mig en förhandsvisning
av Idébankssystemet. Tyvärr var det just då problem med nätverksuppkopplingen
i konferensrummet där vi satt, så det lyckades inte. Istället gjorde
han ett tappert försök att rita upp själva idéprocessen på en whiteboard och
gav mig en webbadress och inloggningsuppgifter så att jag själv kunde titta
igenom portalen när jag kom hem.
Processen kunde kortfattat förklaras med att uppdragsgivare lägger ut problem
på Idébankens portal och berättar vilka bedömningskriterier, deadlines
och belöningar som gäller. Idébankens medlemmar skickar sedan in förslag
som en utnämnd jury betygsätter. De högst rangordnade förslagen vinner de
annonserade priserna. Vid ett senare möte (i september 2005) fick jag en
presentationsbild i PowerPoint som illustrerar konceptets tänkta förlopp.