Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

som står i centrum, och den utvärderande delen bedömer dessa uppfattningar
gentemot socialt accepterade normer och värderingar. Liknande sätt att dela
upp begreppet gör Aldrich och Fiol (1994) när de särskiljer två former av
entreprenöriell legitimitet; 1) sociopolitisk legitimitet som är ”the process
by which key stakeholders, the general public, key opinion leaders, or governmental
officials accept a venture as appropriate and right, given existing
norms and laws” och 2) kognitiv legitimitet som beskrivs som ”the
spread of knowledge about a new venture”, det vill säga att innovationen
sprids och internaliseras.
Utifrån Aldrich och Fiols distinktion gav huvudmännen (VGR och Teknikbrostiftelsen)
projektet ökad sociopolitisk legitimitet genom sitt ekonomiska
stöd. Båda visade tecken på att ha blivit vad Callon (1986) skulle kalla ”enrollerade”
in i innovationens nätverk, vilket på så sätt förgrenat och stärkt
dess position. Erik och Tomas kunde nu prata i dessa aktörers namn; bli deras
talesmän. ”To speak for others is to first silence those whose name we
speak”, som Callon (1986:216) har sammanfattat det. Projektet drevs inte
längre av två anonyma privatpersoner utan som ett prioriterat projekt inom
Västra Götalandsregionen och under Teknikbrostiftelsens försorg. Nya dörrar
hade öppnats så att även den kognitiva legitimiteten förhoppningsvis
kunde stärkas gentemot aktörerna på den västsvenska arenan.
»Mr Anybody is to be taken seriously since he is not alone any more: a
group, so to speak, accompanies him. Mr Anybody has become Mr Manybodies!
This appeal to higher and more numerous allies is often called the argument
from authority.« (Latour, 1987:31)
En (åter)berättelse om traumat och vandringen tillbaks
När den ekonomiska situationen nu hade blivit något säkrare tyckte jag att
det var dags att försöka få Erik att reflektera kring vad som hänt sedan det
där ödesdigra mötet i mitten av december då det tidigare projektet lades ned.
Jag ville få en personlig berättelse om periodens upp- och nedgångar, känslor
och reflektioner för jag anade ju att det hade varit en svår tid och man
hade genomgått en väldig kraftansträngning för att återfå VGRs förtroende.
Erik berättade då med inlevelse sin version om decembermötet och de efterföljande
tio månaderna.
ERIK: Den 16:e december var jag jäkligt trött. Då hade jag suttit och jobbat
hela natten till mötet. En konsult från Tyskland som var med i projektet sa
såhär; ”Fan jag har bara gått och väntat på att någonting sånt här ska hända
hela året, och nu händer det”. Det var verkligen så. Ingenting var klart. Jag
kom hem och sov två timmar innan jag gick till presentationen. Efteråt
skulle vi tillbaks till kontoret och fixa avslutningsfest. Så den natten somnade
jag någon gång mitt i natten på kontoret när de andra fortfarande
69