Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

Akt Två – Idébanken.se
Scen I: Idébankens uppstart
I början av december 2004 kom ett kort e-postmeddelande (”Känner du till
det här. Visst liknar det Offertkraft?”) från en kollega i det VINNOVAfinansierade
forskningsprojektet. En PDF-fil med titeln ”Förhandsinformation
Idebanken.pdf” var också bifogad.
Idébanken.se öppnar 2005
Snart öppnar Sveriges första idébank på Internet.
I början av nästa år är det premiär för Idébanken.se, den nya svenska tjänsten på
Internet där problem finner lösningar.
Idébanken.se hjälper företag att lösa problem. Samtidigt skapar vi lönsamt arbete för
idérika och kreativa människor.
För företag blir Idébanken.se en extern resurs på nätetoch ett nytt revolutionerande
sätt att få nya och annorlunda lösningar på problem. Problem som upplevs som
störande och besvärliga och som man har försökt lösa internt men inte lyckats.
Problem med att bryta invanda tankemönster och hemmablindhet är kända fenomen i
de flesta organisationer.
För dig som är uppfinnare, forskare, innovatör, snilleblixt eller bara smart och gillar att
tänka ut kreativa lösningar kan arbetet på Idébanken.se bli riktigt lönsamt. Som
Problemlösare får du ett eget idékonto som används för att lösa företagens kluriga
uppgifter. Du får även tillhöra en gemenskap av kreativa människor och möjligheten
att marknadsföra dig själv till Problemställare och andra Problemlösare.
Redan innan start är intresset för Idébanken.se stort och antalet medlemmar förväntas
successivt öka ju mer känd tjänsten blir. Detta innebär att fler och mer kvalitativa
lösningar kommer att erbjudas våra Problemställare, d.v.s. de företag som ger
Idébanken.se i uppdrag att lösa problem.
Snart kör vi igång på www.idebanken.se.
Först vill vi önska dig en God Jul och ett Gott Nytt år.
Bästa Hälsningar
Anders Meiton
Idébanken.se
E-mail utskick om ”Förhandsinformation om Idébanken.se”, 2004-12-09
Budskapet i dokumentutskicket fick mig att associera till Cohen, March och
Olsens så kallade ”soptunnsmetafor” som jag precis hade läst om. I en
mångciterad artikel kallad A Garbage Can Model of Organizational Choice
107