Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

Svenska Uppfinnarföreningen. Att låna denna legitimitet gjordes dock inte
gratis. Vissa krävde återbetalning i form av del i levererade resultat, gentjänster
och erbjudanden medan andra ville ha insyn i verksamheten och
medbestämmande genom exempelvis mötesprotokoll, styrgrupper och andra
former av kontrollmekanismer (ex Erik: ”att nå dom där projektmålen och
leverera. Deadlines ställer ju krav […] Om man har en månad på sig att
beskriva eller göra något, ja då gör du det på en månad”, se sid. 75). Inkorporeringen
av andra aktörers legitimitet innebar också en automatisk positionering
som i vissa fall kunde gagna innovationen men i andra fall hämma
den. Att associera sig till VGR och Teknikbrostiftelsen ledde automatiskt
tankarna till en stark innovationssystemskoppling, vilket var ett naturligt steg
för Offertkraft/Kompetensarena Väst som fokuserade på regional tillväxt.
För Idébanken var det inte lika självklart att sammankopplas med Almi och
SUF i positioneringshänseende, då dessa av många kunde ses ha en mer
traditionell stämpel tvärtemot den ”nya” innovationsprocessen som Idébanken
retoriskt förespråkade. Men trots en ganska stor skepticism gentemot
”innovationssystemet” anslöt sig Idébanken med tiden ändå på olika sätt dit.
Den styrka som systemet antogs kunna bidra med i form av upparbetade
relationer och vägar till offentliga finansieringsmöjligheter blev enkelt för
lockande för att stå emot (ex. Anders: ”sen kan man ju tänka sig att Idébanken
kommer uppfattas som mindre fritt också framöver eftersom vi blir en
kugge i ett större system. Jag kanske riskerar att sudda ut min identitet genom
det här, men å andra sidan har jag inget val heller. Jag har inte förmågan
att stå ensam”, se sid. 162). I detta fall kunde det därför snarare ses som
att Almi och SUF enrollerade Idébanken än tvärtom, i syftet att bli associerade
med något nytt och fräscht.
Men det var inte enbart från andra organisationer som entreprenörerna hämtade
styrka. Man valde också ut specifika etablerade ideologier som man
ramade in koncepten med. Och här visas än en gång det sceniska valets betydelse.
I Offertkraft/Kompetensarena Västs fall var det tydligt hur man använde
sig av retoriken kring innovationssystem, Triple Helix och kluster i
syftet att främja regional ekonomisk tillväxt och genom att etikettera sig som
en Triple Helix-satsning gavs en positiv positionering gentemot ett antal
centrala allianspartners. Idébanken lutade sig istället mot tankarna bakom
open Innovation, Open Source och Internets Web 2.0 för att visa upp sin
ideologiska bas och identitet. Anders nämnde också gärna andra projekt och
innovationer som hade blivit framgångsrika genom ett öppet tillvägagångssätt,
såsom Skype, Blocket, yet2.com och MySpace.com.
Även på detta sätt förflyttades fokus från själva plattformens ännu oslipade
skavanker till något igenkännbart, stabilt, säkert och politiskt korrekt (ex.
Anders: ”därför använder jag [”Den Öppna Innovationsprocessen”] mycket
tydligare idag när jag är ute och pratar. Det är min argumentering, innan
jag berättar om själva systemet. Och får man en förståelse och acceptans
252