Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

förbehållet den reflekterande människan. På denna punkt var han alltså en
tidig kritiker till behaviorismen som enligt honom bortser från människans
förmåga att tänka (Gusfield, 1988:32). Men han ställde sig också ifrågasättande
till (natur)vetenskapens så kallade ”cult of correlation” med dess idoga
fokus på ”things that move” snarare än ”persons who act” (Melia,
1988:55).
»The point of dramatism is not that literature is a better depicter or analyst
of human action than are social sciences. The nature of action is intrinsically
dramatic and both sociology and literature should acknowledge this. The
concept of “drama” implies action rather than motion. Action is dramatic because
it includes conflict, purpose, reflection and choice. Consequently, the
possibility of transforming the self and/or the society is omnipresent.«
(Gusfield, 1989:10)
Som dramatist är Burkes språk fylligt ordrikt med snabba, oväntade vändningar.
Texterna är inte alltid lätta att förstå, vilket många gånger kan tänkas
vara hans poäng för att undvika kategoriseringar och avledningar från livets
mysterier och tvetydigheter. I Grammar of Motives (Burke, 1945) lyfter han
fram fyra så kallade ”master toops”; metafor, metonymi, synekdoke och
ironi (se även Bilaga I) som han kopplar till deras sätt att beskriva ”verkligheten”.
Metaforen kan ersättas med ordet perspektiv – att se något i form av
något annat. Metonomy kan ersättas med reduktion, vilket Burke själv accepterar
inom poesi men försöker minimera inom vetenskap. Synekdoke kan
bytas ut mot med representation, där ”det lilla” får stå som förklaring för
”det stora”. Men det är inom ironins ramar som Burke själv finner sin plats
genom sin dialektiska form (vilket även präglar komedi genren). Burke poängterar
att ironin (och komedin) lyfter fram motstående dialektiska kontraster
som försvar gentemot en annars onyanserad, förvriden och därmed ”förruttnad”
skildring. I ironin finns därmed en klar skillnad från relativismen,
som snarare önskar ersätta reduktionismen med en oändlighet av sanningar.
Kenneth Burkes var en man i ständig rörelse, både geografiskt och intellektuellt
– samtidigt som han hade en lugn hemfrist på en egenägd farm i Andover,
New Jersey, där han också gick bort, 96 år gammal. Hans till sin
bortgång ständiga nyfikenhet och ovilja att låta sig bli inplaceras i fack
hjälpte honom genom åren att förutse många nya rörelser inom litteratur- och
samhällsvetenskapen.
»Said Ben Yagoda, the various critical doctrines that have sprung up since
the decline of the New Criticism sometimes seem to have one thing in common:
Kenneth Burke thought them up nearly fifty years ago.« (Simons,
1988:5)
295