Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

»The story has to appeal to the reader’s experienced general sense of how
and why humans respond and act. It needs to be compatible with the
reader’s background knowledge or beliefs in characteristic behavior of people
or nature in order for the reader to accept the explanation as possible.«
(Polkinghorne, 1995:19)
Phillips (1994; 1997) intar en mer skeptisk hållning gentemot en stor del av
de narrativa bidragen till vetenskapen. Han menar att det ur akademisk synvinkel
inte räcker att berättelsen är intressant, trovärdig och väluppbyggd;
den måste också (åtminstone i betydande fall) vara sann. Detta speciellt om
man på basis av studierna fattar viktiga beslut, skapar normerande regler och
strukturer eller bygger ny akademisk kunskapsbildning.
»The fact that a story is credible tells us absolutely nothing about whether it
is true or false (or even good or bad story, because each category contains
both credible and incredible examples). A true story may be credible or it
may be incredible; the case is similar for a false story. Once again, credibility,
or lack of it, is not an epistemically relevant criterion.« (Phillips,
1994:18)
Så hur skall man gå tillväga för att hantera den spänning som uppkommer i
gränslandet mellan verklighet och representation? Gubrium och Holstein
(1997) medger svårigheten och föreslår en tydlig metodologisk självmedvetenhet
och stor transparens vid valet av angreppssätt.
»[W]e must accept a necessary tension between focusing on the hows of
lived experience, on one side, and independently specifying the integral
whats and related whys, on the other. The challenge is to balance the analytic
attention paid to each of these countervailing concerns.« (Gubrium &
Holstein, 1997:113)
För Czarniawska (2004a) öppnar den narrativa ansatsen upp sätt att ur det
aktiva användandet av fältmaterialstexter på ett pragmatiskt sätt använda
narrativa analystekniker för att berätta intressanta saker om samhället. Genom
att låna in nya skrivstilar och genres till samhällsvetenskapliga fältet
ges också möjligheter till reflektiv variation kring formen såväl som innehållet.
Helt enkelt en mer intressant läsning.
»In my rendition, the narrative approach to social sciences does not offer a
“method”; neither does it have a “paradigm”, a set of procedures to check
the correctness of its results. It gives access to an ample bag of tricks –
from traditional criticism through formalists to deconstruction – but it steers
away from the idea that a “rigorously” applied procedure would render “testable”
results. The use of narrative devices in social sciences should lead to
more inspired reading, as Rorty (1992) calls it, and an inspired – and inspiring
– writing.« (Czarniawska, 2004a:136)
287