Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

får gärna vara lite folk runt omkring. För oss funkar det väldigt bra att
göra så. Naturligtvis kan man komma på saker ändå, men just interaktionen
har varit väldigt viktig.
En entreprenörs handlingsläge är ofta tvetydigt och föränderligt, särskilt i
uppstartsfasen (Gartner et al., 1992). Weick menar att människan hanterar
detta upplevda kaos genom att själv skapa mönster och mening – vad han
kallar ”sensemaking” (Weick, 1995). Att frambringa en förståelse om någonting
är en aktiv process som dessutom har direkt koppling till personligt
identitetsskapande.
»What the situation will mean to me is dictated by the identity I adopt in
dealing with it. And that choice, in turn, is affected by what I think is occurring.
What the situation means is defined by who I become while dealing
with it or what and who I represent…. The more selves I have access to, the
more meanings I should be able to extract and impose in any situation. Furthermore,
the more selves I have access to, the less the likelihood that I will
ever find myself surprised [Louis, 1980] or astonished [Reason, 1990], although
I may find myself confused by the overabundance of possibilities and
therefore forced to deal with equivocality.« (Weick, 1995:24)
Sensemaking kan beskrivas som en retrospektiv och fortlöpande reflektion
där handlingar och materialiserade objekt ger underlag till förståelsegenerering,
ofta i en social omgivning som aktörerna själva är med och skapar.
Speciellt påtaglig blir processen då omgivningen och dess ledtrådar är just
svårtydbar och mångbottnad eller skiljer sig från det förväntade. Då mobiliseras
kraft åt att finna lösningar som får det tvetydiga att bli förståbart igen.
Det ger bränsle till att utvecklas, modifieras, förfinas, förbättras.
BJÖRN: Har osäkerheten också gjort att ni måste fokusera mer på målen?
ERIK: Absolut! Att nå dom där projektmålen och att leverera. Deadlines
ställer ju krav. Vi brukar säga; ”Det som för utvecklingen framåt är krig och
deadlines”. Har man en månad på sig att beskriva eller göra något, ja då
gör du det på en månad. Och det är ju inte säkert att det blir bättre om det
tar ett år. Dessutom har man elva månader kvar att förfina det. Så till viss
del gör osäkerheten att man hela tiden måste leverera. Man har inte råd
att sätta sig ned och tänka; ”den här månaden ska jag ta det lite lugnt”.
Uppsummering av Scen III
Denna scen präglas starkt av den sceniska förvandlingen som det positiva
beslutet i RUN innebar. Det är fascinerande att reflektera kring hur några ord
på ett möte får så betydande konsekvenser långt utanför mötesrummet. Innan
stod entreprenörerna inför en total ovisshet. Efteråt inföll ett behagligt om än
temporärt lugn, följt av krav, förväntningar och nytt hårt arbete. En mening i
75