Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

nehåll. Det som i projektplanen lyftes fram som ett medel för att uppnå själva
huvudmålet, det vill säga ett verktyg för att uppnå regional tillväxt, blev
under denna berättelseakt ett mål i sig. Systemutvecklingen hamnade i centrum
för både verksamheten och dess beskrivningar i planer och strategidokument.
Betydligt högre krav började också ställas på systemleverantören
vars insatser i framtiden eventuellt måste ses över och kompletteras.
Ett intensivt relationsbyggande pågick hela hösten för att hitta lämpliga personer
att engagera i allt från datainsamling till strukturering. Många personer
kom och gick i projektets periferi utan att man hittade det där genuina glöden
som fanns inom projektledarna själva. Hur skall man göra för att övertyga
dem att vilja stanna längre i nätverket? Här krävs kanske någon form av
involveringsstrategi som får aktörerna att känna sig intresserade, behövda
och utvalda, och inte manipulerade och utnyttjade. Ännu hade Erik och Tomas
inte helt lyckats med denna viktiga uppgift. Jag hade också personligen
lite svårt att förstå vad dessa experter skulle få för personlig nytta av att utveckla
kompetensstrukturer åt projektet. Möjligtvis kunde det ses som en
form av samhällsansvar och del i högskolans ”tredje uppgift” i kraft av projektets
regionalpolitiska prägel. Tiden fick utvisa hur arbetet med att skapa
engagemang skulle vidareutvecklades och ta form framöver.
De tankar som lyftes fram angående systembygget utmärktes av en relativt
traditionell syn på själva utvecklingsprocessen. Även om Erik ofta nämnde
att man vill jobba med kontinuerliga iterationer mot viktiga aktörsgrupper
hade man stor kontroll över vilka som släpptes in i utvecklingsarbetet. Den
mesta informationen hölls hemlig för utomstående och de som trots allt fick
se utvalda delar måste först skriva på sekretessavtal. Samtidigt pratade man
om vikten att bygga en ”kritisk massa” av information i systemet, som på
sikt skulle göra det så intresseväckande att användare självmant ville ansluta
sig till plattformen. Denna balansgång mellan öppenhet och slutenhet är
ingen enkel avvägning, för när vet man att man har kommit upp till en sådan
kvalitetsnivå i systemet att det är dags att våga bjuda in användarna att
komma med feedback? Erik och Tomas ville i alla fall vänta ännu en tid.
Men skulle de hinna klart med allt som utlovats innan projekttiden gått ut?
Räcker deras leveranser till ett förnyat förtroende hos RUN?
Jag hade vid det här läget följt projektet i drygt ett halvår och måste snart
börja fundera över vad det var jag ville skriva om. Planen var att inom mindre
än ett år producera en licentiatuppsats. Men vad var det egentligen ur akademisk
synpunkt som jag höll på att studera? Vilket fält ämnade jag bidra
till? Valet skulle påverka vilken typ av litteratur jag behövde läsa in mig på.
Under våren och sommaren hade det känts som att det mesta av intervjuerna
handlat om att bygga legitimitet gentemot externa makroaktörer. Hösten
hade präglats av mer konkreta aktiviteter för att få individer att involveras
och engageras i projektets verksamhet snarare än att enbart ge passivt stöd.
86