Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

omgivningen till själva ”tankeverkstan” för att göra översättningsarbetet
enklare och mer överensstämmande. En intimitet mellan entreprenörerna och
dess användare borde öka aspekter såsom förtroende, förståelse och engagemang
mellan parterna. I Idébankens fall inviterades användarna i viss mån
in i processen vilket också ledde till ett ökat engagemang (ex: ”M”; ”man
har ju själv bjudits in och hjälpt till att utveckla sajten, så vad kan man klaga
på”, se sid. 216). För Kompetensarena Väst blev det däremot nästan det
omvända. De processledare som jobbat i närheten av Erik och Tomas hade
över tiden bildat sig en egen uppfattning om projektet och dess syften som
sedan starkt präglade deras villighet att införa systemet i sin verksamhet.
Man blev på något sätt ”färgad” av innovationsresans upp- och nedgångar
och ständigt förändrade budskap vilket ledde till en uppfattning att det ”under
ytan” fanns en dold agenda (ex. Håkan: ”Jag hade ju med mig i bagaget
bilden som de har försökt beskriva tidigare och när jag sedan såg själva
verktyget så var det för mig två helt olika saker”, se sid. 189). I vissa fall
under skapelseprocessens fluktuationer kanske det inte gynnar innovationen
att öppna upp sig för mycket? Om verktyget tillslut skall kunna översättas
till aktörernas praktik kan eventuellt en mer obunden hållning till entreprenörernas
ursprungsidéer öka kreativiteten och villigheten att göra innovationen
till sin egen. En skillnad mellan exempelvis hur Catharina från Open
Arena Lindholmen och Kjell-Åke från Innovatum pratade kring Kompetensarena
Väst var att den förstnämnda många gånger lyfte in entreprenörerna
och deras syften (ex. Catharina: ”Första gången jag fick höra talas om detta
var nog någon gång i slutet av 2003. Då träffade jag en väldigt entusiastisk
Tomas som skulle göra kompetenssystem, snudd på Gud och hela världen”,
se sid. 191), medan den senare knappt nämnde dem överhuvudtaget utan såg
främst till verktyget i sig (ex. Kjell-Åke: ”Så vi hade en massa sådana behov,
och då ringer plötsligt Erik till mig och presenterar sitt system. ’Ja det
låter ju inte så dumt’ sa jag då. Det var ju någonting sådant här som vi faktiskt
var ute efter och vi hade inte ens börjat leta”, se sid. 190).
I Idébankens och framför allt Kompetensarena Västs fall är det utifrån det
empiriska materialet mer rättvisande att tala om översättning snarare än
överföring mellan entreprenörer och användare. I spridningsförloppet skickas
budskap ut genom aktiva handlingar från entreprenörerna som sedan modifieras
och anpassas under sin resa mot en omformad praktik. Czarniawska
och Joerges (1996), mycket influerad av Latour (1986), menar att just översättningsmetaforen
(”translation”) är mer passande än ”diffusion”, eftersom
det förflyttar förklaringsfokus för en innovations spridning från deterministiska
orsaker till de mellanmänskliga – det vill säga, en innovations egenskaper
i sig inte är tillräckliga för att få den att börja färdas utan det är individers
tolkningar följt av handlingar som ger den dess kraft. Utan denna energi
faller innovationen isär. Diffusion är en effekt, inte en orsak, och vad gäller
260