Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

med en minsta gemensam nämnare i hans genuina intresse för människans
sätt att kommunicera.
Det var först vid 40-års ålder som han på allvar började publicera akademiska
skrifter och samhällsanalyser. Främst har hans samhällsinriktade texter
legat på att definiera och beskriva människans motiv och meningsskapande.
Det var i Attitudes Toward History (Burke, 1937) som dramatismen för första
gången introducerades som en metod att analysera motiven bakom människans
handlingar. Tankarna vidareutvecklades senare kanske främst i hans
mest kända verk, Grammar of Motives (Burke, 1945).
Centralt i Burkes texter är hans beskrivning av människan som ”the symbolusing
animal” (Burke, 1966), vilket skiljer henne från andra djurarter på ett
väsentligt plan; nämligen språket. Detta gör att hon kan sprida budskap och
lärdomar, förklara och övertyga, och skapa sig en mening om objekt och
händelser. Språket i form av symboler är reduktionistiska representationer av
verkligheten, så kraftfulla att de ofta till och med uppfattas som mer sanna
än verkligheten.
294
»Men seek for vocabularies that will be faithful reflections of reality. To this
end they must develop vocabularies that are selections of reality. And any
selection of reality must, in certain circumstances, function as a deflection of
society.« (Burke, 1957:4)
Begreppen tenderar att bli till vad Burke (1966) kallar ”terministic screens”
som leder uppmärksamheten åt ett bestämt håll samtidigt som de som klassificerar,
typifierar och generaliserar situationer. Riktning av fokus sker på
bekostnad av förenkling, eftersom ”every way of seeing is also way of not
seeing” (Burke, 1965:49). Här kommer således Burke med sitt varnande
anti-reduktionistiska finger, då han säger att dessa simplifierade budskap
med tiden får människan att ”ruttna” i sin strävan efter perfektion när de
klamrar sig fast i den annars så tvetydiga, mångfacetterade och föränderliga
verkligheten. Detta har han bland annat poängterat i en av hans mest citerade
dikter kallad Man is/the symbol-using (symbol-making, symbol-misusing)
animal (Burke, 1966:16);
Man is
The symbol-using (symbol-making, symbol-misusing) animal
Inventor of the negative (or moralized by the negative)
Separated from his natural condition by instruments of his own making
Goaded by the spirit of hierarchy (or moved by a sense of order)
And rotten with perfection
Centralt för Burke är också skillnaden mellan rörelse (”motion”) och handling
(”action”). Han anser att det är syftet (”motive”) som särskiljer handlingen
från en rörelse, vilket gör att handlingen i Burkes definition endast är