Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

292
semantic. Literature is not a metaphor for sociology. The two domains are
similar in being dramatic, in using a grammar and a rhetoric of motives, in
facing both utilitarian and symbolic representations.« (Gusfield, 1989:35)
Grundpelarna till dramatismen lägger Burke fram i hans kanske mest kända
verk; The Grammar of Motives (Burke, 1945). Fem element presenteras –
kallat Burkes pentad – som tillsammans bygger upp ett narrativt drama. De
fem elementen är act (vad händer), scene (var händer det), agent (vem gör
något), agency (hur gör någon) och purpose (varför gör någon).
»Dramatism centers on observations of this sort: for there to be an act,
there must be an agent. Similarly, there must be a scene in which the agent
acts. To act in a scene, the agent must employ some means, or agency. And
it can be called an act in the full sense of the term only if it involves a purpose
[…] These five terms […] have been labeled the dramatistic pentad; the
aim of calling attention to them in this way is to show how the functions
which they designate operate in the imputing of motives.« (Burke,
1968:445)
De fem elementen samspelar och det är i deras interaktion som berättelsens
form och intrig skapas. De är därför samtliga viktiga att ha med i en analys –
både enskilt och i relation till varandra. Burke har gjort liknelsen med fingrarna
på en hand, som alla är distinkta från varandra men går samman i en
gemensam handflata (Burke, 1966:xxii). Han har också (Burke, 1969:228-
229) jämfört tankarna bakom pentaden med Aristoteles orsakslära i verket
Metaphysics, vilken postulerar att skeenden har fyra parallella orsaker;
• formal cause (formella) = Uttryck/definition för objektet som skapas
• material cause (materiella) = Element ur vilket objektet skapas
• efficient cause (verkställande) = Medel/tillvägagångssätt genom vilket objektet
skapas
• final cause (ändamål) = För vilket syfte objektet har skapats.
Enligt Burke kan ”scene” ses som den materiella orsaken, ”act” som den
formella orsaken, ”agent” som den verkställande orsaken, och ”purpose” och
”agency” som ändammålsorsaken. Signorile (1988) föreslår dock att den
materiella orsaken snarare kan härledas till ”agency”, då Aristoteles med
detta avsåg ur vilka delar något skapas, och ”scene” som den formella orsaken,
det vill säga kontexten/bakgrunden som definierar skeendet. Signorile
anser vidare att det femte elementet i Burkes pentad – ”the act” – bör ses
som den slutliga handlingen som förklaras av de övriga elementen. Asplund
(1980) menar samtidigt att Burke genom sin dramatism visar på en tydlig
anti-reduktionism, till skillnad från till exempel Goffman som främst lyfter
fram ”scenen” som det centrala för att förstå och förklara mänsklig interaktion
och identitet (eller Signorile som lyfter fram ”act”).
Bruner (1990) sammanfattar pentaden och dess funktion genom att introducera
ett sjätte element; konflikten (”trouble”). Han menar att det är just ge-