Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

instrument. Men de båda inriktningarna går givetvis in i varandra och skall
man enligt denna indelning försöka klassificera specifika empiriska studier
inser man att det inte görs så enkelt. Berättelserna tenderar nämligen att visa
både på ”det lilla”, det vill säga enskilda individers livshistorier, och ”det
stora”, i form av dessa livsberättelsers koppling till en social kontext. Och då
”det lilla” alltid är mer detaljerat än det aggregerade visar det sig ha en god
potential att visa upp ”det stora” på ett mer innehållsrikt och nyanserat (synekdokiskt)
sätt.
Labov och Waletzky (1967) menar samtidigt att berättelser har både en rapporterande
funktion (”referential function”) och en evaluerande funktion
(”evaluation function”) i hur skeendet påverkar den egna situationen. De
visar genom detta även på personliga berättelsers pragmatiska natur då de
ibland kan tendera att överdrivas för att exempelvis sätta sig själv i god dager
(eller dålig dager beroende på syfte), visa på styrka och makt (eller underlägsenhet)
eller på andra sätt aktivt påverka den egna versionen av förloppets
fokus och utgång.
Hur den narrativa ansatsen har ifrågasatts och försvarats
Labov och Waletzky pekar i ovanstående avsnittet på en mycket känslig
punkt för den narrativa ansatsen; nämligen trovärdigheten. Det språkliga
vetenskapsfältet, inklusive den narrativa ansatsen, har haft en intensiv dialog
om detta både inom den egna domänen och med andra akademiska metodfält.
Gällande synen på ontologi och epistemologi ser vissa (ex. positivismen)
språket som representerande en objektiv verklighet medan andra ser
verkligheten som subjektivt (åter)skapande (ex. socialkonstruktivismen).
Från positivistiskt orienterade akademikers håll ifrågasätts kvalitativa ansatser
ofta inom aspekter som validitet, reliabilitet och generaliserbarhet (ex.
Phillips, 1994, 1997). Har man i studien lyckats bevisa att berättelserna verkligen
är sanna, trovärdiga och överförbara till andra kontexter? För att blidka
dessa kritiker krävs en övertygande matchning av texten gentemot den för
positivisterna så självklara objektiva ”verkligheten”. Att lyckas med denna
validering ses främst som en metodologisk utmaning och stor vikt sätts på en
reliabel ansats samt forskarens noggrannhet och analytiska skicklighet.
Eventuella metodmässiga misstag anses minska studiens verklighetsbeskrivning
och därför också dess generaliserbarhet.
En kvalitativt naturalistisk hållning har försökt överbrygga denna utmaning
genom omfattande etnografiska studier presenterade i ”thick descriptions”
(Geertz, 1973) där man vill återberätta informanternas verklighet så trovärdigt
som möjligt. Genom att samla in mycket data och beskriva detaljerna i
studien på ett nyansrikt sätt byggs studiens validitet upp för läsaren. Fortfa-
285