Entreprenörskapets Vidunderliga Resa - Remneland, Björn

oden. Positiva vindar hade allt mer börjat blåsa och detta trots att Anders då
och då själv tvivlade på sin säljförmåga. Det mesta såg nu ganska ljust ut vad
gällde antal besökare, antal nya medlemmar, med mera. Även nya uppdrag
började trilla in, vilket gav ett litet men ändå efterlängtat kassaflöde.
Själv var jag glad över att relationen mellan mig och Anders var öppenhjärtlig
och att jag fick ut intressant information från varje intervjutillfälle. Jag
fascinerades av de spännande berättelser som Anders berättade under våra
intervjuer; alla hans kontakter, problem och utmaningar. Mycket av vad vi
diskuterade på våra möten avspeglades senare i konkreta aktiviteter på Idébanken
och i nyhetsbrev och artiklar som producerades i dess anslutning.
Det var spännande att kunna ha möjlighet att gå in på portalen och följa utvecklingen
där i realtid. Även jag hade dock inbillat mig att innovationen
skulle sprida sig snabbare än den visat sig göra och jag funderade ofta på
orsakerna varför den inte gjort det.
Kunde det vara att Anders verkligen var en dålig säljare? Var det något i
hans personlighet? Saknade han lyskraft i de möten där han försökte marknadsföra
Idébanken? Hade han inte förmågan att etablera förtroende? Hade
han inte tillräckligt med kontakter? Var hans planer och strategier felaktiga?
Var det något i konceptet som inte var tilltalande nog? Innehöll det ett strukturellt
feltänk som inte enbart bestod av vanemässiga låsningar bland uppdragsgivare
och/eller lösningslämnare? Kunde det exempelvis finnas en ovilja
bland folk att dela med sig av sina idéer på grund av rädsla för att bli blåsta
på konfekten, eller hos företagen att lägga ut sina problem till allmän betraktelse?
Var det något i själva systemet som inte fungerade bra? Jag hade
själv redan från början tyckt att det fanns för lite funktioner som engagerade
medlemmarna att stanna kvar på hemsidan, utöver att skicka in lösningsförslag
till de utlagda problemen. Det fanns också små möjligheter för medlemmarna
att kommunicera med varandra för att på så sätt utveckla samröre
och engagemang. Merparten av interaktionerna gick fortfarande genom Anders
som var en slags grindvakt i systemet, även om han själv sagt sig vilja
göra medlemmarna så självständiga som möjligt. Eller var det bara som så
att sådana här processer tar längre tid än vad man tror, och när väl en ”kritisk
massa” jobbats upp så skulle resten gå som en dans? Är det så enkelt för att
bli framgångsrik att det ”räcker” att bygga upp en kritisk massa av medlemmar?
Hur gör man i så fall för att få nätverket att växa och bli aktivt?
Många frågor snurrade, men i det är läget kom jag fram till att det ännu var
för tidigt att spekulera i olika svar. Tiden fick helt enkelt utvisa hur det skulle
gå och jag trodde fortfarande mycket på Idébankens potential. Resan hade
ju bara börjat.
126